KALMAR LEXIKON

EN UPPSLAGSBOK OM KALMAR KOMMUN FRÅN FÖRR TILL NU

Öhnell, Carl Herman, 1842–1907, stadsingenjör, född i Stockholm. Ö anställdes 1875 av Stadsfullmäktige i Kalmar som stadens förste stadsingenjör för att ansvara för stadens tekniska arbeten från stadsplanering till hamnbyggnader. Redan året efter presenterade han en ny stadsplan där stora utfyllnader planerades, bl.a. skulle ›Malmfjärden fyllas ut och Ängö skulle byggas ihop med Malmen. Gatunätet för de nya stadsdelarna norrut och västerut var i huvudsak tänkt att bli linjärt. Stadsplanen genomfördes endast i mindre omfattning såsom utfyllnaden av Kvarnholmen mot Malmfjärden, kvarteren runt Bremerlyckan, gatunätet på Ängö och ›Esplanaden med ›Västra Malmens rektangulära kvarter. Ö verkade även som arkitekt och har i Kalmar bl.a. ritat ›Tullhuset och magasinsraden på Skeppsbron. Vid slottsvallarnas iordningsställande på 1880-talet var han arbetschef. Han var även järnvägsbyggare och var den som drog upp riktlinjerna för sträckningen av ›Kalmar–Berga Järnväg och Kalmar–Torsås Järnväg. Öhnellsgatan är uppkallad efter Ö. År 1890 sade han upp sig från sin tjänst som stadsingenjör och lämnade Kalmar.

BB

ohnell1876l.jpg

Öhnells stadsplan år 1976 

Ölands-Jödde levde på 1600-talet och var en beryktad fånge på fängelset som då var inrymt i ›Kalmar slott. Han är känd genom rådhusrättens protokoll från 1645. Ö var en av de många som satt inlåsta i ett gemensamt rum i de kalla fängelsehålorna. Fångarna fick själva hålla med ved, mat och dryck och till detta fick de veckopeng. Med Ö som ledare bildade han och några för grova brott dömda medfångar, Jacob Tysk, Samuel i Bårby, Jöns i Ormöga, samtliga från Öland samt Gysins dräng och en benämnd Jens, en slags domstol som hänsynslöst styrde bland de andra fängslade. När det kom in nya fångar i fängelset lät han ställa dessa inför rätta. Med hjälp av sina medhjälpare tvingade han av dem pengar, mat, dryck och ved samt dömde dem till att pryglas. Fångar som hade begått mindre brott fick värre straff. Vissa av fångarna dog av hunger och andra slogs ihjäl. En gång hördes nödropen av en slottsskrivare som begav sig till fängelset för att utröna orsaken men fann allt tyst och stilla eftersom offret inte vågade klaga. Detta kunde fortgå under lång tid eftersom Ö hade hotat sina medfångar till livet om de avslöjade något. I ett år utövade han sitt skräckvälde innan han till slut avslöjades. Ö dömdes till döden och avrättades.BB

Ölandsbron är en vägtrafikbro med fyra körfält, som ingår i väg 137 över Kalmarsund från E22 till länsväg 136 vid Färjestaden. Med en total längd av 6 072 m är den Sveriges längsta bro. Den påbörjades 1967 och invigdes den 30 september 1972. Ö utgår från Svinö på fastlandssidan över ön Norra Skallön och slutar vid Möllstorp på Öland. Högbrodelen är utförd som en kontinuerlig konsolbalkbro i armerad betong. Den är 910 m lång och består av åtta spann och sju glidformsgjutna bropelare. De sex mellersta högbrospannen har en längd av 130 m vartdera. Mittspannet över djuprännan har en segelfri höjd av 36 m. Högsta höjden ligger 41,6 m över vattenytan vid medelhögvatten, lika högt som toppen på Långe Jan på Ölands södra udde. De båda lågbrodelarna är utförda som kontinuerliga balkbroar i armerad betong och har tillsammans 147 spann. Vägbredden är 13 m. Ö är numera öppen endast för motortrafik. Gående och cyklister hänvisas sommartid till vägverkets gratisbuss. Bron har under åren genomgått omfattande renoveringar och reparationer särskilt under åren 1990-1996. Årligen trafikeras bron av ca 6,2 milj. fordon. (2009).
Kort historik. Planer på en fast förbindelse mellan fastlandet och Öland har funnits länge. Redan 1928 hade Kalmar Motorklubb initierat ett förslag, som Kungliga Tekniska Högskolans institution för vägbyggnad och kommunikationsteknik lade fram 1932. Förslaget ledde till att riksdagsmannen Ruben Wagnsson, sedermera landshövding i Kalmar län, lämnade en motion till Riksdagens första kammare. Motionen lämnades utan bifall. Flera utredningar följde av berörda statliga och kommunala myndigheter och flera motioner väcktes. I Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1963 angående riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken m.m. anförde departementschefen att utredningen om en broförbindelse över Kalmarsund borde bedrivas i sådan takt att material för ställningstagande kunde finnas tillgängligt i god tid före den förnyelse av flerårsplanerna för väg- och brobyggnader, som författningsenligt skulle äga rum 1966. Redan 1964 framlade Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen i samråd med Länsstyrelsen och berörda kommuner sin utredning till regeringen. Genom regeringsbeslut i november 1966 fattades det formella beslutet om en broförbindelse mellan fastlandet och Öland.
JL

olandsbronl.jpg

Ölandsbron från Svinö, foto Jan Magnusson