Fel
  • Mallen för denna vy är inte tillgänglig. Kontakta systemansvarig.

Manilla, förr en lantegendom på Sandås. Stadspresidenten Erik Ehrenklo anlade i slutet av 1600-talet en trädgård för sommarbruk vilken troligen var upprinnelsen till M. Den stora gula byggnaden i trädgården framför nuvarande kontorsbyggnaden för Norden Machinery byggdes troligen på 1700-talet. Vid 1800-talets mitt ägdes M av borgmästaren G. Engzell, och 1857 såldes den till tändsticksfabrikören F. O. Åberg som här skapade en nöjesplats; ett utevärdshus med tivoli, karusell, dansbana, skjutbana och kägelbana. Platsen kallades Nykterhetsvärdshuset Manilla. Åberg överlät egendomen 1860 till det nystartade industriföretaget Manilla Fabriksbolag som där byggde en såp- och oljefabrik. Driften upphörde i mitten av 1870-talet och det då nystartade bolaget Siefvert & Fornander förvärvade tomt och byggnader 1877 med verkstad i den gamla oljefabriken. Genom företagets starka expansion kom allt större delen av M:s trädgård att bebyggas. Den gamla herrgårdslika sommarbostaden nyttjas idag som kontor. M tros ha fått namn efter en ståtlig byggnad från slutet av 1700-talet, döpt till Manilla, belägen på Djurgården i Stockholm.
BB

 manilla.jpg

Manilla, Södra vägen  30, foto GM

Mankon är ett kalmaritiskt ord som förr användes som ett förstärkningsord i ”grabbiga” sammanhang. T.ex. Kom igen, mankon! Idrottslag använde just detta uttryck vid en sista samling inför en match. Ett annat sammanhang kunde vara i uttryck som Du, mankon, vilken bil! Någon gång kunde det även ersätta en svordom. Enklast kan det översättas med grabben/grabbar. Det började försvinna i början av 1960-talet.

BB

mannablod, eller sommarfläder, latin Sambucus ebulus, är en flerårig 1-1,5 m hög giftig ört med illaluktande blad och blekröda mandeldoftande blommor. M omnämns av Linné i boken om hans öländska resa 1741 att han hade i uppdrag att utröna "... vad mannablod månde vara för en växt: om vilken sagan går, att den på ingen annan ort i världen skall finnas mer, än endast vid Kalmar slott, därest hon skolat uppsprungit av svenskars och danskars blod, som på detta fält tumlat i forna krig". Linné blev dock besviken när han insåg att M var just sommarfläder, vanlig i Tyskland och till och med i Växjö. Han skriver dock att M var till stor nytta i varje apotek, som använde rot, blad, blommor, bär, frön, mos och bark. På återresan den 27 juli gjorde Linné åter ett besök vid Kalmar slott för att beskåda växten och skriver att "Mannablodet stod nu i full blomma och uppfyllte hela trakten med sin lukt." Mannablod har även förekommit som namn på Johannesört.
GM

Mannerskantz, Axel, 1897–1975, kapten och godsägare, född i Uppsala, död i Halltorp. Officersexamen vid Karlberg 1916, kapten i Svea livgardes reserv 1931–1961. M innehade fädernegodset Värnanäs i Halltorp söder om Kalmar. Han var ledamot i Kalmar läns södra landsting 1931–1966, i riksdagens första kammare för högern 1936–1951 och 1956–1959. Dessutom hade M uppdrag i många styrelser och nämnder på läns-, stifts-och riksnivå. Som iniativtagare till ›Kalmar läns slakterier 1933 var M med om att skapa nya säkra avsättningsvillkor för jordbrukarnas slaktdjur. Han var styrelseordförande i 35 år och under denna tid kom slakteriet att bli ett av de mest ansedda i landet. Under kriget beklagade M ofta den politiska tystnad som inträtt i landet och talade för en större öppenhet från regeringens sida gentemot riksdagen trots det känsliga utrikespolitiska läget. Han stödde kraftigt utrikesminister Rickard Sandlers aktiva nordiska utrikespolitik gentemot Tyskland. M hyllade gammallutherska kristna ideal som sågs som kulturbärande. En händelse, som blev omtalad, var när han och hustrun Emilie eldade upp ett ex av Mobergs Utvandrarna, som de ansåg vara omoralisk. Han yttrade då: Min hustru och jag läste den tvärs igenom, sedan gick vi ned i källaren, hyvlade in den i värmepannan och hurrade.

AG