KALMAR LEXIKON

EN UPPSLAGSBOK OM KALMAR KOMMUN FRÅN FÖRR TILL NU

Lena Form se ›Danielsson, Lena

Levin, Sig. AB, har sitt ursprung i den detalj- och grosshandel med kläder som 1863 startades av Simon och Rosalie Levin som då kommit till Kalmar från ryska Polen. Sonen Sigismund kom sedan in i företaget och 1904 bildades företaget AB Sig. Levin med enbart grosshandel. Detaljhandeln fanns då på Södra Långgatan 10. Levins började sedan importera arbetskläder, overaller, från USA och Sigismund Fürstenberg anställdes i företaget som sedan 1925 hade sina lokaler i ›Tyghuset på Södra Långgatan. Han övertog företaget 1938 och under hans ledning startades egen tillverkning av arbetskläder och damkonfektion, sedan 1943 under firmanamnet Ellkå Konfektion med namn efter initialerna LK i märket på kläderna, Levin Kalmar. Efter att sönerna gått in i företaget bytte det namn till Ellkå Fürstenberg & Söner. År 1949 flyttade Ellkås tillverkning till nya lokaler på Smedjegatan 6. Fabriken byggdes till på 1960-talet och AB Sig. Levin flyttade då sin grossiströrelse till fastigheten. År 1967 upphörde grossistverksamheten och Bo Fürstenberg lämnade företaget. Ellkå bytte då namn till Konfektions AB NIBE. Initialerna stod för de två första bokstäverna i förnamnen på delägarna Niklas Fürstenberg och Bertil Agborg, den senare som ny delägare. Inriktningen var fortfarande arbetskläder och damkonfektion. Någon tid hade L mer än 100 anställda. En bit in på 1970-talet upphörde verksamheten.

BB

sig levinl.jpg

Sig. Levins syfabrik i ›Tyghuset omkr 1965. Foto Stig Westerlund 

Lidén, Arvid, landshövding 1938-1947, tidigare förlikningsman i arbetstvister och landssekreterare i Norrbotten, Västmanland och Stockholm.

Lidman, Ernst, 1847–1925, konstnär, född och uppväxt i Kalmar på Lidmanska gården belägen vid S:a Långgatan. Ernsts halvsyster Elise var Nils Kreugers mor. 1869–1873 var L elev vid Konstakademien och lämnade skolan med goda vitsord. Därpå studerade L en kortare tid i Dusseldorf och företog resor till Italien. L blev erbjuden arbete som ritlärare  vid läroverket i Kalmar men tackade nej med motiveringen ty där blir det slut med att måla. L flyttade till Stockholm med brodern Frans, som var musiker och skötte hushållet. På somrarna var L hemma i Kalmar och målade. L:s styrka var teckning och han målade ofta boskap. I många avseenden var L ett original och ville inte visa sin konst offentligt men deltog i utställningar anordnade av Konstföreningen för Södra Sverige 1880 och 1894. Han är representerad i Kalmar Konstmuseum.
JRm
 
 

Liedström, Ulf, 1932–2006, stadsarkitekt nr 3 mellan 1967 och 1997. Efterträdde Nils ›Carlgren. Tillträdde sin tjänst under en tid när det byggdes som aldrig förr. Detta berodde på att industrin växte kraftigt och därav följde en stor inflyttning till städer och tätorter. Under 10 år byggdes i landet ca 100 000 bostäder varje år i det s k ”Miljonprogrammet”. L. fick börja med att presentera en ny generalplan för stadsfullmäktige. Den anvisade mark för nya stadsdelar på jungfrulig mark i Norrliden, Lindsdal, Smedby och Ljungbyholm. Sedan fortsatte han arbetet med att leda den översiktliga planeringen under många år och med hjälp av en växande stab av medhjälpare. Särskilda krav ställdes när ›Kalmar flygflottilj lades ner 1980 och nya områden kunde bebyggas, när Ölandsbron med tillfarter skulle anläggas i början av 1970-talet och inte minst vid etableringen av ›Volvo-Kalmarverken 1974. Redan 1970–1971 deltog han aktivt i försöken att vända utvecklingen från att riva och bygga nytt till att bevara och återanvända. En etappseger vanns när byggnadslagen fick ett tillägg, § 35 a, som medgav att rivning kunde vägras under viss tid, ”Lex Kalmar”. Initiativet kom från L. och byggnadsnämnden. En omfattande centrumplanering drogs igång för att utreda vad som skulle kunna och borde bevaras. Synliga resultat är ›Riskvarnen, ›Ångkvarnen, ›Bryggeriet Nordstjernan, ›Packhuset, ›Gamla vattentornet, ›Varmbadhuset, Strandgatans norra sida m.m. Samtidigt uppfördes betydande nya byggnader vid Stortorget för Nordea och Föreningsbanken, äldreboendet Bryggaren, butiker m.m. i kvarteret Kopparslagaren och Tenngjutaren. För detta sätt att arbeta med bevarande- och utvecklingsfrågor tilldelades kommunen först en plakett och sedan en silvermedalj av sällskapet Europa Nostra. L. avslutade sin karriär med att utarbeta ett kulturmiljöprogram för kommunens landsbygd. Stadsarkitektens möjligheter att rita nya hus minskade starkt under loppet av 1900-talet och L. har bara signerat ett fåtal: Den egna villan vid Stensövägen, tillbyggnad av pastorsexpeditionen på Ölandsgatan och, mest känd och omdiskuterad, kommunstyrelsens sessionssal vid Stortorget.
GM