Wärnaby såpebruk utmed Halltorpsån vid Wärnanäs, Halltorps socken, var Sveriges första tvättmedelsindustri. W anlades åren 1667–1670 under det Oxenstiernska grevskapets tid och drevs till en början med holländska metoder och holländskt yrkesfolk. Det byggdes såpsjuderi, oljeslageri, -kvarn med stampar drivna med vattenkraft från fallet i ån, verkstäder, bl a tunnbinderi, och bostäder. Bruket fick privilegier, d v s ensamrätt till att tillverka såpa i Småland och tullfrihet för både importerade förnödenheter och för export av produkter. Huvuduppgiften var att förse Stockholm med såpa. Senare gav Karl XI bruket fri seglationsrätt till och från Värnanäs hamn, till stor förtret för Kalmars köpmän. Såpan tillverkades av pottaska och talg, efterhand även av vegetabiliska oljor. Pottaska framställdes genom att bränna lövved, framför allt  bok och ek, vilket gav bönderna en extrainkomst. Såpan förpackades i kaggar och skeppades från Värnanäs hamn till Stockholm. 1692 fick bruket ensamrätt till försäljning i Stockholm och övriga Sverige förutom till flottan och i Skåne, Blekinge och Halland. Produktionen kunde årligen vara 1 800 kaggar, ca 46 ton, och det gjordes 12 kok per år på 1760-talet. Då pressades även rapsolja. Tillverkningen av såpa pågick till slutet av 1770-talet. Under nämnda årtionde tillverkades även finare matolja av bokollon. Oljeslageriet, som drevs av fallet i ån, var igång till 1818. Alla brukets byggnader revs, dock finns en källare kvar.

LL