Svarta Sara, egentligen Sara Makatemele, 1846–1903, tjänarinna hos Cecilia ›Fryxell på ›Rostad. Född i dåvarande Transvaal, senare en del av Sydafrika. Hon tillhörde zulufolket och tillfångatogs som ung för att bli slav. Senare kom hon till svensken Alarik Forssman i Transvaal för att bli tjänarinna i hans hem under fyra år. I samband med att Forssman seglade hem till Kalmar 1862 för att förbereda en skandinavisk kolonisation i Transvaal följde S. med och hon stannade för gott i sitt nya hemland. Ytterligare en tjänarinna, Dina Maria, följde med till Sverige men återvände med den ›Forssmanska expeditionen året efter. I Kalmar kom S. att få tjänst i familjer som var missionsvänner. Hon sattes i kristendomsundervisning men hennes dop blev fördröjt eftersom S. födde en dotter i januari 1863. Först antecknades dottern som ”oäkta” men S. uppgav att hon var gift enligt sitt hemlands sed. Efter att S. döpts och konfirmerats flyttade hon till Cecilia Fryxell och hon var oskiljaktig från sin andliga moder så länge Fryxell levde. Dopet blev mycket uppmärksammat och på hösten samma år skrev Lina Sandell sången Där uppe ingen död skall vara, mera känd som Lilla Svarta Sara, troligen inspirerad av detta dop. Dottern Emelie Boy, kallad Millan, fick utbildning på Rostad till musiklärarinna. Efter att Cecilia Fryxell avlidit 1883 omhändertogs S. av goda vänner, bl.a. tobaksfabrikören Per ›Engström. Dottern dog i njurinflammation tre år före sin moder. Båda ligger begravda på Södra kyrkogården. På S:s gravsten står det: Kafferkvinnan Sara, död 1903.

BB

Svarta Sara