Stagnel, Johan, ibland Stagnell, 1711–1795, lektor, född i Mortorps prästgård där hans far Magnus ›Stagnelius d.ä. var kyrkoherde. Liksom flera av hans bröder ändrade S familjenamnet till Stagnel. Gick i skola i Kalmar och studerade i Lund där han blev fil. mag. och 1744 docent. Arbetade sedan under flera år som informator. Åren 1751–1756 vistades han i Stockholm där han skrev ett flertal komedier. Återvände till Kalmar 1756 efter att ha utnämnts till rektor vid trivialskolan. Året efter blev han lektor i latin vid stadens gymnasium och slutligen lektor i österländska språk. S skrev en mängd verser och dramatiserade småstycken och de var kända för sin gnistrande kvickhet. Hans oregelbundna leverne gjorde honom till en föga skicklig lärare och han har kallats stiftets störste orosstiftare och anledningen till epitetet var många. Ständigt var S inblandad i processer; flera gånger suspenderad och en gång även dömd till fängelse. Från 1779 tjänstledig med bibehållen lön. Olof Swebilius, hans efterträdare som rektor för trivialskolan, anklagade S för att ha ett förhållande med hans hustru. Biskopen försökte medla men utan resultat. Efter det att Swebilius avlidit gifte hans änka Anna Margareta Botin om sig med S. Paret ligger begravda i det Stagnelska gravkoret på ›Gamla kyrkogården i Kalmar. Mer att läsa: Bengt Hallvik, Johan Stagnel och hans kalmarmiljö. Ingår i Sancte Christophers Gilles Chroenica 1951.
BB