Stadsmuren, Gamla stan. Kalmar var en av fyra städer i det medeltida Sverige som omgavs av en stadsmur. Muren anses uppförd under årtiondena kring år 1300 efter att slottets ringmur byggts. Murens totala längd har uppmätts till 1080 meter och den bildar en oregelbunden halvkrets runt staden. I söder har den följt en havsvik som fanns kvar fram till 1600-talet och i norr låg den vid en vik som i äldre tider gått upp mot Norreport.
Stadsmuren anslöt i sydöst till slottsmuren och sträckte sig genom det som idag är Södra kyrkogården, till Skanstorget, genom Krusenstiernska gården fram till Stora Dammgatan, via Odengatan och Västerlånggatan i en båge mot norr och öster ut genom stadsparken. På ett flertal ställen är muren synlig, bl.a. öster om kyrkogården, vid Skanstorget och vid Stora Dammgatan. Utmed sjösidan tycks det inte ha funnits någon mur förrän under första hälften av 1400-talet. Muren var i botten ca 2 meter bred och höjden ca 8 meter.  Staden hade fyra huvudinfarter försedda med fyrkantiga torn, störst var Västerport vid nuvarande Dammgatan/Kungsgatan som utgjorde stadens huvudinfart. Tornförsedda var även Söderport och Norra porten samt Sjöporten även kallad Sjöbroporten eller Stadsbroporten. Mindre portar var Timmerporten, Norderska vattenporten, Synnersta vattenporten eller Munkeporten, som sannolikt har saknat torn, och Färjebroporten.
I muren fanns ytterligare ett flertal torn, hel eller halvrunda  varav ett kallas Fångtornet, som användes till fängelse och Garpeporten, garp var ett medeltida namn på tyskar, som användes till något slags magasin. Utanför muren fanns ställvis en vallgrav, sannolikt i nordväst och vid Västerport.
Under 1500-talet förbättrades den gamla muren som bibehölls och förstärktes med en jordvall samt fem eller sex befästningsverk däribland nuvarande S:t Eriks skans. Vallgraven fördjupades och vissa delar vattenfylldes. Johan III föreslog även att Törnebybäcken skulle ledas fram så att vallgraven kunde fyllas med vatten. Projektet genomfördes aldrig.
År 1613 kom den holländske fortifikationsingenjören Andreas ›Sersander till Kalmar på uppdrag av Gustav Adolf för att genomföra en uppmätning av staden samt att rita en plan för befästningarna som förstörts i kriget 1611-1613. Instruktionen var att gatorna skulle ha sin rätta prospect emot slåttedh. Sersanders första förslag till plan förkastades av kungen eftersom Storkyrkan inte fick ett tillräckligt dominerande läge. Därefter ritades en radialplan med flera anslutningsgator till ett torg i mitten av planen.
Resultatet var den första och enda radialplanen i Sverige och den tidigaste kända i svensk stadsbyggnad. Radialplanen redovisar ett stadsområde med en åttakantig grundform med ett runt torg i mitten och 16 radiellt utgående gator och två koncentriska ringgator som omgavs av en kraftig befästning med sex bastioner, vallgravar och utanverk.
Den reviderade planen är daterad 1627, sannolikt godkänd av Gustav II Adolf, och i den finns rester av kyrkan och kyrkogården kvar från den medeltida staden.
Stadsplanen lär ha följts under kommande år, men staden revs ner efter 1647 och stora delar av rivningsmassorna fördes till Kvarnholmen där den nya befästningsstaden uppfördes.
SHm