Skarpskytterörelsen startade i Kalmar vid ett sammanträde på Witts Hotell 1860, då en förening bildades med rektor O. E. L. ›Dahm som ordförande. Syftet var att bygga upp lokala beväpnade enheter av frivilliga som skulle förstärka försvaret. Redan 1861 inordnades S i rikets försvarsmakt och ställdes under krigslagarna. Skarpskyttarna var skyldiga att tjänstgöra inom sitt verksamhetsområde. Detta utvidgades 1863 från Kalmar stads- och landsförsamling till att omfatta även Norra och Södra Möre härader varvid Kalmar och Möre Skarpskytteförening bildades. Föreningens aktiva medlemmar bildade en skarpskyttekår med militär organisation, beväpning samt uniformer och hade befäl med samma grader som i armén. Som mest omfattades S i Kalmarbygden av 18 kompanier med 1 411 skarpskyttar år 1863. Övningar genomfördes bl.a. på ›Kulltorps slätt och på nybyggda skjutbanor varav den i Kalmarsundsparken kan nämnas. Den sträckte sig från Gustav Vasagatan ner mot Kalmarsund längs den allé, som ännu delvis finns kvar. Verksamheten finansierades med statsbidrag, landstingsanslag och hela hundskatten förutom överskott vid festarrangemang och liknande. Vid övningar liksom vid fester marscherade skarpskyttekåren med egen musikkår, tamburmajor, fanbärare och fanpluton i täten. Egen sångkör lär ha förekommit och skarpskyttesånger, dikter och instrumentalstycken skapades av entusiastiska lokala förmågor. Efterhand minskade intresset och S tynade bort. År 1883 bildades ›Kalmar Skyttegille där intresserade skyttar ur S kunde fortsätta med tävlingsskytte. Mer att läsa: Manne Hofren, Skarpskytterörelsen i Kalmar.
GM