Skånska kriget kallas det krig som utkämpades under åren 1675–1679 mellan Sverige och Danmark med allierade. S kom delvis att beröra Kalmar och Kalmarbygden. Danskarna hade som mål att återerövra vad de förlorat vid freden i Roskilde 1658.

Med anledning av S fick Anders Olofsson ›Bergh uppdraget att förstärka Kalmars befästningar genom provisoriska försvarsverk och förbättringar av skansarna på Grimskär och i Färjestaden.   I en drabbning i juni 1676 förliste regalskeppet ›Kronan utanför Hulterstad på Öland. Den holländska flottan kom söderifrån mot Kalmar i början av augusti 1677 och den danska norrifrån. Sammanlagt hade de två flottorna inte mindre än 48 örlogsskepp. Tillsynen av befästningarna hade försummats av landshövdingen Konrad ›Gyllenstierna. När faran blev större fann han och biskopen för gott att lämna staden, vilket ledde till att den förstnämnde miste sitt ämbete. Den 4 augusti 1677 försökte danskarna tränga fram mot Kalmar med mindre djupgående fartyg mellan Ängö och Knorrö, nuvarande ›Varvsholmen, för att ta sig in mot den nya staden på Kvarnholmen, som då var under uppbyggnad. De avvisades genom eld från en skans på Knorrö och från svenska skepp, allt under ledning av Hans ›Wachtmeister.

Danskarna drog sig tillbaka och landsatte trupper  utmed kusten norrut och brände ner bl a ›Stävlö, ›Björnö och ›Vadstena gård samt ›Ljungnäs och Nyttorp. Då hade danskarna redan börjat härja och bränna byar och kyrkor på Öland. I fem dagar lodade den danska och holländska flottan sundet för att kunna finna platser för att landsätta trupperna. Den 8 augusti landsattes 3000 man vid ›Jutnabben. Styrkan tågade sedan mot staden och under framryckningen brändes ›Skälby, ›Perstorp och ›Tyska bruket. De gjorde halt vid ›Spännarebacken för att uppmana Kalmar att ge upp staden och slottet. Så skedde inte utan fienden brände istället all bebyggelse som låg i deras väg, bl a all ny bebyggelse på ›Malmen. Moteld kom från slottet och staden som försvarades av endast 100 dragoner, 200 borgare och några hundra bönder. I hamnen låg 12 svenska örlogsfartyg förtöjda. Fienden drog sig tillbaka och några dagar senare avseglade de fientliga flottorna och landsatte åter sina trupper på Öland och nedbrände stora delar av mellersta Öland.

Fiendeflottan återkom till Kalmar redd och hindrade svenska trupper att undsätta ölänningarna, men den 14 augusti avseglade fienden åter från Kalmar och först nu fick Öland undsättning. Fienden fortsatte även att härja utmed fastlandskusten norrut. Därefter seglade fiendeflottan söderut och i slutet av augusti lämnade de Kalmarsund.   Året efter, 1678, kom den danska flottan åter in i Kalmarsund, men de svenska fartygen hade lagt sig för ankar på linje Värnanäs - Mörbylånga och fienden kunde inte tränga igenom den svenska spärrelden. En stor del av den svenska flottan lades sedan i vinterkvarter, de större fartygen vid Björkenäs och de mindre vid Jutnabben.   Danskarna hade inte övergivit tanken att erövra Kalmar utan återvände följande år för att göra ett nytt försök, denna gång norrifrån för att inte svenskarna skulle kunna nyttja skyddseld från ›Grimskär. I sundet, öster om Björkenäs, utkämpades den 20 juli 1678 en bitter kamp mellan de båda flottorna. När danska amiralens fartyg sänkts och även hans ersättningsskepp gett upp avseglade den återstående danska flottan norrut. Även svenska flottan hade drabbats av stora förluster vad gäller både manskap och fartyg. Den 25 september 1679 slöts freden i Lund och sedan dess har ingen fiende hemsökt Kalmar.

BB