sjukkassor, redan under medeltiden fanns det i gillena och hantverksskråna sparbössor eller sjukådor för att mildra bekymmer vid sjukdom, i vissa fall också vid dödsfall. Under 1870-talet började "öppna" kassor bildas. De tog emot medlemmar oavsett yrke eller arbetsplats. En vanlig form var hundramannaföreningar. Dessa blev framtidens organisationsform och flera folkrörelser tog in sjukförsäkring i sina program. Vid en kartläggning 1884 fanns följande kassor i kommunen: Fredriksströms bruks sjukhjelpskassa, Kalmar allmänna sjuk- och begrafningshjelpskassa, ›Ekenäs hundramannaförening, Kalmar lotspersonals kassa, 4:e korporalskapets begrafningskassa, Cigarrarbetareföreningens rese-, sjuk- och begravningshjelpskassa, Missionföreningen Bethesdas sjukhjälpsförening, Kalmar gamla stads arbetarförenings begrafningskassa, Kalmar norra malms begrafningskassa och Lindsdals begrafningskassa. Genom lagstiftningar 1891 och 1911 började en likformighet skapas för det som skulle bli framtidens sjukkassor. År 1931 antogs en förordning om erkända sjukkassor, vilket medförde en stark ökning av medlemsantalet. Normen var att det skulle finnas en i varje kommun. Frågan om en obligatorisk sjukförsäkring hade diskuterats ända sedan 1900-talets början men blev inte verklighet förrän 1955. Den skulle administreras genom allmänna sjukkassor. Inom kommunen omvandlades härigenom Kalmar-Dörby, Ljungbyholms, Läckeby-Ryssby och Mörebygdens erkända sjukkassor till allmänna lokalsjukkassor. En central länssjukkassa med säte i Kalmar omfattades också av förändringen. Redan 1963 kom en lag om allmän försäkring. Den samordnade sjukförsäkring, moderskapshjälp, folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Härefter har följt en mängd förändringar och förbättringar. År 2005 blev försäkringskassan en renodlad statlig myndighet. Fram till dess hade verksamheten vilat på folkrörelse- och lokalpolitiska grunder.
JM
OBS. har du synpunkter på texten, skicka då gärna in kompletteringar/ändringar.
|
|
Senast uppdaterad ( 2009-06-15 )
|
