Sjömanshus inrättades 1753 under namnet Calmare stads sjömanshus med stöd av ett reglemente från 1748. S hade till uppgift att vara ett socialt organ, en speciell hjälp- och understödsform för sjöfolk. S skulle förmedla hyror till sjömän, registrera dem, bedöma deras lämplighet, medla i tvister mellan skeppsbefäl och sjömän, föra statistik samt dela ut understöd till behövande sjömän och deras efterlevande. I ledningen stod en direktion med representanter för redare, köpmän och skeppare. Den praktiska verksamheten ombesörjdes genom personal ledd av en sjömanshusombudsman, waterschout. Denne skulle föra uppbördsrulla, memorial, huvudbok och uppföranderegister. Medel till verksamheten inflöt i form av sjömanshusavgift, plåtpengar, som var en avgift för var man ombord, andel i böter, kollektmedel och donationer. Under en tid förekom även en förhyrningsavgift. Verksamhetsområdet sträckte sig från Blekingegränsen i söder till Figeholm i norr och omfattade även Öland. Senare inskränktes det i norr till gränsen mot Oskarshamn och nästa gång till gränsen mot Ålem. Nytt reglemente fastställdes 1871 då köpmännen fråntogs sin representation i direktionen. Statsbidrag började utgå 1900 och en sjömansförmedling kom till formellt 1920. Den förstatligades delvis 1939 och i sin helhet 1948, men trots detta ombesörjde S sjömansförmedlingen till 1952. Lokaler hyrdes till en början, men 1914 inköptes ›Dahmska huset som såldes till staden 1951. Sjömansförmedlingen slogs ihop med S 1961. Annan verksamhet fortsatte till 1969. Mer att läsa: Sjömanshus i ost av Lennart Revborn.
GM