Karlslunda, socken och del av Karlslunda-Mortorps församling, 35 km sydväst om Kalmar, 975 invånare (2006). Tätorten heter ›Påryd. Sedan medeltiden har trakten kallats Arby skog till skillnad från Arbys landsbygd i öster. Efter att under flera hundra år varit en kapellförsamling till Arby fick man genom kungligt beslut den 24 oktober 1873 sin ansökan bifallen att kalla församlingen för Carlslunda med namn efter Carl XV som avlidit året dessförinnan. Stavningen ändrades senare till Karlslunda. För byarna i socknen finns skriftliga belägg sedan 1500-talet, men den stora mängden av slaggvarpar talar för en betydligt långvarigare bosättning. Samtliga byar har ursprungligen bestått av en gård, som under århundradenas gång i vissa fall har utökats till en by med flera gårdar. Större delen av bebyggelsen ligger på de små rullstensåsarna, som går genom socknen.
Denna inre del av kommunen består av en skogsbygd med varierande växtlighet. Den västra delen av Karlslunda socken ligger över högsta marina gränsen, d.v.s. området låg aldrig under havsnivån efter det att inlandsisen hade släppt sitt grepp. På några ställen finns höjder som når upp till ca. 110 meter över havet. Från detta höjdlandskap sluttar marken åt öster. Genom socknen går några rullstensåsar, bl.a. Örsjöåsen och Söderåkraåsen. Ett område med bl.a. smala rullstensåsar i den sydvästra delen av socknen är av riksintresse för naturmiljövården.
Där marken inte är ett gungfly är den istället mycket stenig. Det begränsade öppna landskap, som finns, är koncentrerat till byar och gårdar. Där finns hagar och längre in i skogen små åkertegar. Lantbrukarna har i huvudsak haft kött- och mjölkboskap vid sidan av skogsbruket.
Hagbyån var segelled för forntidens människor. Under vikingatiden kunde skepp gå upp till Stenskallehult. Vägnätet i socknen var mycket dåligt långt in på 1800-talet. Det bestod av smala ridstigar som slingrade sig fram på åsar och höjder, framförallt på Söderåkra- och Örsjöåsarna. Först 1810 byggdes vägen mellan Arby och Påryd ut så att man kunde färdas med vagn in i skogsbygden. År 1908 invigdes järnvägen mellan Ljungbyholm och Påryd, och när den lades ner på 1960-talet byggdes väg 520 på banvallen.
Två boplatser från stenåldern har lokaliserats i socknen. Eftersom detta är skogsbygd är det svårt att upptäcka eventuella lämningar från stenåldern, men det har gjorts flera lösfynd i socknen, och därför är det möjligt att det finns fler spår efter boplatser.
Den helt dominerande gruppen av fornlämningar är slaggvarparna. Under yngre järnålder och tidig medeltid var myrmalmshanteringen en stor verksamhet i bygden. Genom kyrkoherde Svennebrings fältundersökningar i början av 1970-talet har mängder av slaggvarpar (lokalt: sinnerskutor) lokaliserats. Mängden av fyndplatser gör området till ett av de fyndtätaste i Sverige. Högarna med slagg från järnframställningen kan vara allt från ett par meter höga till knappt urskiljbara. Oftast ligger de i närheten av gamla våtmarker. Detta område med Påryd som centrum är av riksintresse för kulturmiljövården.
Skogens betydelse illustreras av det stora antal tjärdalar som hittats, 151 stycken. Norr om Påryd, mitt i motionsslingan, finns ett långsträckt system av fångstgropar som berättar om livets vedermödor i skogsbygden.
Samhället Påryd började byggas upp i början av 1900-talet när järnvägen drogs fram till Karlslunda sockens centrum, och det är i Påryd som bebyggelsen fortsätter att växa.