Kalmarmynt. I Kalmar har det med visshet slagits mynt sedan 1288 för då fanns det ett mynthus i staden men teorier har framförts att det redan under Knut Erikssons tid i slutet av 1100-talet slagits tvåsidiga penningar i Kalmar. En myntmästare vid namn Ditmarus är dokumenterad så tidigt som 1302. Mellan åren 1361 och 1365 nämns lybeckaren Johan van Hoyngens som myntmästare och under samma århundrade även en myntare vid namn Becemannus och efter honom Johannes Kolne. Under Magnus Erikssons regeringstid anses flera olika typer brakteatrar, enkelsidiga tunna mynt, vara slagna i Kalmar och då mellan åren 1354–1365. Det första med synbara tecken slagna Kalmarmyntet är från ca 1370 och är en örtuga med ett krönt E på åtsidan med omskriften albert dei gracia, d.v.s. Albrekt av Guds nåde, medan frånsidan har ett kors och i korsarmarna finns de tre kronorna. Omskriften på denna sida är moneta kalmrni, d.v.s. mynt från Kalmar. Vid 1600-talets början fanns två guldsmeder i Kalmar, Nils Ingevelsson och Jöns Larsson, som hade ansvaret för myntningen i staden. 1623 fick en tysk från Wismar, Henrik Funke, rätten att slå mynt i Kalmar i valörerna 1 och 2 öre men han kom i onåd eftersom han utblandat den ädla metallen med både koppar och tenn. Han fick nåd men än en gång avslöjades han och myntslageriet flyttades till Stockholm och därefter upphörde all myntprägling i Kalmar. Beträffande sedlar från Kalmar se ›Kalmar Enskilda Bank.

BB