Kalmar stadgar är det vedertagna namnet på det dokument som i september 1587 undertecknades i Kalmar av Johan III och hans son Sigismund som kort dessförinnan utnämnts till polsk kung. Handlingen var avfattad på latin och innehöll 45 artiklar som reglerade förhållandet mellan Sverige och Polen vid den tilltänkta union som skulle bildas mellan länderna vid Johan III:s frånfälle. K var ett sätt att omintetgöra möjligheten för hertig Karl, Johan III:s yngre bror, att bli svensk kung. Bl.a. stadgades att varje rike skulle lyda under sina respektive lagar, att styrelserna skulle vara skilda från varandra, att Sverige skulle få behålla sin protestantiska lära och att Sveriges tillhörigheter och inkomster inte fick föras ut ur landet. Vartannat eller åtminstone vart tredje år skulle den polske kungen resa till Sverige för att regera. Om konungen överträdde stadgarna stod det svenskarna fritt att uppsäga honom tro och lydnad. Redan vid Johans och Karls förlikning 1590 kasserades stadgarna.

BB