Kalmar stift började som självständigt kyrkligt förvaltningsområde 1555-1570 och omfattade då Norra och Södra Möre samt Öland. K blev inte bestående. Efter vissa förvecklingar återuppstod biskopsdömet som en superintendentia år 1603, omfattande hela Kalmar län.  Tjust infogades som en del av Kalmarstiftet 1609 eller 1610. Ett domkapitel tycks ha varit knutet till stiftet även under perioder då en stiftschef saknades.  I slutet av 1800-talet väcktes frågan om delning av Härnösands stift. Villkoret blev att något av de mindre sydsvenska stiften skulle dras in och K nämndes som ett alternativ. Annandag påsk 1903 anordnades på lekmannainitiativ ett protestmöte i Kalmar som samlade mer än 10 000 deltagare på Stortorget. Riksdagen beslöt 1904 att K skulle upphöra och uppgå i Växjö stift när endera biskopen avled. Beslutet väckte våldsamma protester i Kalmar. År 1915, efter att Kalmarbiskopen Tottie avlidit 1913, upphörde K som självständig kyrklig enhet och infogades som en del i Växjö stift. Ända fram till 1878, då en domprosttjänst inrättades, var stiftschefen – superintendenten eller biskopen – tillika kyrkoherde i Kalmar församling, dessutom var han prebendekyrkoherde  med tillhörande inkomster från Dörby resp Ljungby församling.

JWs