Kalmar, ortnamnet. Det fornisländska Kalmarnir, ungefär 'stenarna', anses ursprungligen vara namnet på en ö, som sjöfarande passerade här, dvs. det numera landfasta Stensö söder om Kalmar. Under tidig medeltid passerade all sjöfart mellan Östsverige och Västeuropa samt områden i sydväst till den väldiga ryskbaltiska råvarumarknaden genom Kalmarsund, se ›Valdemarleden. De äldsta skriftliga beläggen på K är "Calmare sundum" i en runinskrift vid Ärja, Sörmland. Fornisländska visor och sagor beskriver händelser i Kalmarfarvatten. Både västnordiska kungasagor från 10- och 1100-tal, Heimskringla (omkr. 1230) och Saxo Grammaticus danska krönika (omkr. 1200) nämner Calmarna oppidum, där oppidum är latin för stad. Namnet Kalmar var som så ofta givet av andra utifrån geografin, dvs. staden vid sundet med de många stenarna.
BMH