Kalmar flyghamn på Ängö började sin verksamhet 1926. Efter framställan till kommunikationsdepartementet i mars samma år från AB Aerotransport, ABA och senare SAS, att tillsammans med Deutsche Luft-Hansa, senare Lufthansa, att starta en flyglinje Stettin-Kalmar-Stockholm, fattades omgående ett positivt beslut. En av dem som var mycket engagerade i förberedelserna för K var Albin ›Ahrenberg som då var flygchef för ABA. Anledningen till att Kalmar valdes var att staden låg mitt på flygsträckan Stettin-Stockholm och en mellenlandning för tankning var nödvändig. Drätselkammaren i Kalmar var positiv och ärendet behandlades skyndsamt. Redan samma månad beslutades att bygga en flyghamn på Ängö i Bjelkegatans förlängning, mitt emot varvet. Varvsholmen var också ett alternativ, men det ansågs mindre lämpligt. Byggnadsarbetena med sliprar, ett slags sluttande bryggor som gick ner i vattnet, och stationsbyggnad igångsattes genast och den 3 maj landande det första hydroplanet, en stor Dornier Wal-maskin, på väg från Stettin till Stockholm. Två passagerare steg ombord i Kalmar, grosshandlare Oscar Thernströn och inspektör, senare skeppsmäklare, Johan Nilsson. Dagen efter var flygningarna igång i båda riktningarna. Senare utökades flygningarna och via Kalmar fanns det anslutningar till Stockholm, Stettin, Danzig och Lübeck. Verksamheten minskade efter några år och upphörde helt 1931. Därefter förekom endast sporadiska landningar. En av de tyska piloter som under denna tid tjänstgjorde på de tyska planen och emellanåt besökte Kalmar var Hermann Göring. Författaren Alvar ›Zacke arbetade en period i sin ungdom som ställföreträdande flyghamnschef och om K har han skrivit i sin bok Olle Brass och flyget. Efter att K upphört övertogs stationsbyggnaden av ›Kalmar Segelsällskap.
BB