fortifikationsjordarna i Kalmar var mark som fram till 1862 ägdes av staten. Marken togs i anspråk vid 1600-talets mitt för ›Kalmar fästning, dvs stadens befästning och försvar, när Kvarnholmen anlades. Efter att Kalmar fästning i slutet av 1700-talet genom kungligt beslut ej längre skulle anses såsom fästning kom fortifikationsjordarna att disponeras på evärdelig tid av Kalmar domkyrka. År 1863 överläts dock all denna mark till Kalmar stad och den kom att bli mycket betydelsefull för stadens utveckling. Marken bestod av vallarna på Kvarnholmen, större delen av nuvarande ›Stadsparken, samt området runt Skansen, den s.k. ›Skanslyckan eller Skansjordarna samt nuvarande ›Södra kyrkogården. Överlåtelsen grundades på en karta med beskrivning 1860 av lantmätare C J A Magnét. Staden använde dessa områden genom att riva större delen av vallarna där dessa murar till stor del användes som fyllnadsmassor för att utöka Kvarnholmens areal. Återstoden av vallarna planterades, se ›Dryaden och ›Kock. Rivningsarbetet började i januari 1864 och som skäl anfördes nödvändigheten att bereda den fattiga delen av befolkningen arbetsförtjänst. Därmed förlorade Kvarnholmen sin fästningskaraktär. Delar av marken kom att nyttjas vid anläggandet av Stadsparken och Södra kyrkogården samt genom utfyllnader för stora tillbyggnader av ›Kalmar Ångkvarn.
BB

Fortifikationsjordarna markerade med grönt. Magnéts karta 1860.