avfallshantering, skedde före 1874 genom att det s k gropsystemet tillämpades. All orenlighet inklusive latrin samlades i en grop på tomten. När gropen var full svarade fastighetsägaren för bortforsling eller grävde en ny grop. Sådana gropar eller brädklädda bingar påträffades nyligen vid utgrävningar i kv Mästaren vid Norra Långgatan. År 1874 började hälsovårdsstadgan gälla, som angav att latrin, köksavfall och sopor skulle samlas upp i täta, lätt flyttbara kärl. Olika regler gällde för städer och för landskommuner. Mer detaljerade föreskrifter följde 1895-1897. Bortforsling skulle ske nattetid på fastighetsägarens ansvar. I Kalmar stad utredde 1906-1912 en kommitté Renhållningsväsendets tidsenliga ordnande. Därpå beslutades att staden skulle överta ansvaret för fastighetsrenhållning och sopbehandling, och att en anläggning för sopbehandling skulle ordnas vid slakteriet vid Södra vägen. Alternativet Svaneberg ansågs ligga för långt från staden. Dessutom föreslogs att latrinet skulle förarbetas för försäljning genom att blandas med torv till s k Pudrett eller med osläckt kalk; att köksavfallet skulle användas för uppfödning av svin i en planerad svingård och att övrigt organiskt avfall samt stallgödsel skulle komposteras för försäljning.  En större förändring och förbättring av avfallshanteringen blev verklighet först 1925, när en ny renhållningsordning infördes. Staden tog på sig ansvaret för sophanteringen inom stadens planlagda områden. Till entreprenör antogs domänintendenten Johan de Neergaard. Stadsfullmäktige beslutade att uppföra ett renhållningsverk på Södra utmarken vid Svaneberg. En viss sortering tillämpades redan nu, organiskt avfall som gödselsopor skildes från övriga sopor.Sorteringen slopades redan 1934 och ett kärlbytessystem infördes. År 1941 tillkom en tvättanläggning för sopkärlen. Kommunen ansökte 1975 hos Koncessionsnämnden för miljöskydd att få anlägga deponeringsplats i Moskogen. Tillstånd erhölls för tiden fram till 1986 och anläggningen togs i bruk 1977. Lakvattnet överförs till avloppsreningsverket vid Tegelviken. Tre år senare fick även Nybro kommun tillstånd att använda Moskogens deponeringsplats. 1990 började hushållsavfall från kommunerna i Borgholm och Mörbylånga tas emot, från Torsås 2001 och Emmaboda 2002. Deponeringsplatsen kompletterades efter hand för att kunna ta emot glasavfall, vitvaror, aska, behandla deponigas, yt- och dräneringsvatten och med anläggning för oljebehandling. Hushållsavfallet transponeras nu (2009) till Norrköping och Linköping för att brännas. Ett kraftvärmeverk togs i drift på senhösten 2009. Det eldas med biobränsle.

SR/GM