Fel
  • Mallen för denna vy är inte tillgänglig. Kontakta systemansvarig.

Ekenäs varv anlades troligen på 1860-talet, då på Stångudden som numera är en badplats. E drevs sannolikt av sjökapten Wistrand och senare av svärsonen Gustaf Dahlgren, kallad Ekenäskungen. Varvet flyttade till nuvarande läge omkring 1900. År 1946 brann varvet och den nuvarande byggnaden uppfördes samma år. Under 1960-talet tillverkade  man många fiskebåtar och ännu under 1970-talet byggdes egna båtar. Från början av 1980-talet är man uteslutande reparationsvarv. Slipen är byggd i slutet av 1900-talet och ligger på samma plats som den tidigare. Till varvsmiljön hör även en lyftkran samt flera mindre byggnader som kontor, en blocksåg och en verkstadsbyggnad. En mindre utbrytning blev ›Lunds Båtbyggeri.

Ekenäs, Voxtorps socken, ligger ca 30 km söder om Kalmar och är ursprungligen ett gammalt skutsamhälle. E växte snabbt upp under senare hälften av 1800-talet. Bebyggelsen består av en blandning av små stugor, större bostadshus byggda av sjökaptener samt de stora villorna som byggdes av de största handelsidkarna. I E fanns under slutet av 1800-talet fem handelsbodar, tre bryggerier, ett par skomakerier, skrädderi, sömmerskor, bageri, urmakeri, ett litet jordbruk, skeppsbyggeri och smedjor. De flesta invånarna runt mitten av 1800-talet hade anknytning till sjöfarten. Det byggdes fraktskutor på Stångudden där badplatsen numera ligger, och här fanns det första varvet i E. I början av 1900-talet anlades Ekenäs Varv inne i viken vid hamnen. Där byggdes olika slags fartyg, bl.a. fraktskutor, fisketrålare och fritidsbåtar. Mortorps sockenmagasin köptes och flyttades ner till hamnplanen i E på 1870-talet och arrenderades ut till olika firmor. Någon kilometer norr om E låg fram till 1940-talet Ekenäs Brunn. Det var en stor anläggning med brunnshotell, varm- och kallbadhus samt paviljonger. Under storhetstiden i slutet av 1800-talet hade Ekenäs brunn omkring 500 gäster per säsong och en stor del av dessa bodde i E. Idag finns inget kvar av anläggningen vid Ekenäs Brunn. När järnvägen anlades och ersatte sjöfarten i början på 1900-talet förlorade Ekenäs sin betydelse som fraktort. Fortfarande finns det två verksamma varv i samhället, Ekenäs Varv samt Lunds Båtbyggeri.

ekenasl.jpg Ekenäs Hamnmagasin, hamn och varv, foto GM


Ekerot, Victor, 1874 – 1938, agronom, född i Söderåkra. Han köpte 1922 ›Stora Binga gård. E var jordbrukskonsulent i Kristianstad 1903-1906 och sekreterare i Hushållningssällskapet fram till 1930. Han var arrendator av Trolle Ljungby slott 1909-1917 och riksdagsledamot 1912-1915. Bland många andra uppdrag var E ordförande i Södra Sveriges potatisodlarförening och i Sveriges fjäderfäavelsförening. Under åren 1930-1938 var E överdirektör och chef för Statens Egnahemsstyrelse. E var en utmärkt talare och bildade ett flertal mejeriföreningar, andelsslakterier och föreningar för småbrukare. Hundratals tryckta artiklar och böcker i skilda jordbruksämnen skrevs av E.

 

Eklund, J A, Johan Alfred, 1863-1945, teologie doktor, domprost i Kalmar 1902-1907, därefter biskop i Karlstads stift. E var känd som psalmdiktare. E utvecklade församlingsarbetet i Kalmar och tog initiativ till byggandet av ›Församlingshuset på Esplanaden. E var en av ungkyrkorörelsens inspiratörer, bl a med sången Fädernas kyrka. År 1934 presenterade han ett eget förslag till psalmbok och bidrog i 1937 års psalmbokmed 42 originaltexter och bearbetningar. I 1986 års psalmbok med tillägg finns 23 av hans psalmer med, dock inte Fädernas kyrka. Vid valet av ny domprost i Kalmar år 1902 kallades E som fjärde provpredikant och erhöll en överväldigande majoritet av församlingens röster efter en märklig provpredikan som gjorde starkt intryck på församlingen.

JW

Ekman, Carl Daniel, 1845-1904, kemist och uppfinnare av sulfitmassa, född i Kalmar. Efter att ha undervisats i hemmet fortsatte han studierna på Kalmar Elementärskola och tog sedan en civilingenjörsexamen på Teknologiska institutet. År 1871 anställdes han på Bergviks trämassefebrik i Hälsingland. Redan på Tekniska institutet hade han börjat experimentera med att framställa kemisk trämassa. Vid den tiden var den enda användbara råvaran för kvalitetspapper tillverkat av lump från linne eller bomull. På Bergvik lyckades han 1874 slutligen genom kokning av trä i en lut framställa kemisk trämassa, sulfitcellulosa. Året efter var metoden fullt utvecklad, men han sökte inte patent på metoden förrän 1882. År 1879 bosatte han sig i England och resten av livet kom han att verka utomlands. Han startade ett eget företag som byggde nya sulfitfabriker i bl.a. England, Tyskland, Frankrike och Italien. Under hela sitt liv var han sysselsatt med experiment inom olika områden. Han utvecklade ett slags konstgjort gummi, Dextrone, och han framställde konstgjort silke genom att koka en särskild sorts lin. Han saknade ekonomiskt sinne och efter att ha fått malaria under ett besök i Franska Guyana dog han utfattig. Familjen hade inte råd med någon gravsten men 30 år efter hans död reste Svenska Cellulosaföreningen en minnessten på hans grav i England.
BB