Fel
  • Mallen för denna vy är inte tillgänglig. Kontakta systemansvarig.

Dackefejden var det största bondeupproret i Nordens historia. Orsaken var Nils Dackes och andra Mörebönders misshag med Gustav Vasas centraliseringspolitik och brytningen med Rom och katolicismen. Bönderna i södra Småland var vana att handla med blekingar och skåningar på andra sidan den dåvarande riksgränsen och exportera sina oxar från danska hamnar. Nu blev de tvingade att föra sina oxar och varor till Kalmar. I juni 1542 blev häradsfogden Nils Larsson i Voxtorp och hans kollega Arvid Västgöte skjutna av Nils Dacke och hans sammansvurna som vedergällning för att två fränder till D hade avrättats på anstiftan av Nils Larsson. Den svårt sjuke frälsemannen Gudmund Slatte i Gräsgärde sköts också. Kalmar stad och slott stod på Gustav Vasas sida och blev ganska isolerade i den kommande kampen. Efter att Gustav Vasa brutit ett ingånget stilleståndsavtal i slutet av januari 1543 utbröt strider kring Kalmar. Dacke försökte isolera staden men garnisonen lyckades ändå vid ett utfall eliminera ett 30-tal upprorsmän, däribland Per Spännare, se ›Spännarebacken. Troligtvis ägde stridigheterna rum vid Skälby. De dödade upprorsmännen steglades. Vid de fortsatta striderna upprättade Dackes folk läger vid Kläckeberga och Hossmo kyrkor. Speciellt Kläckeberga kyrka kom att bli strategiskt viktig under vintern 1543. Den 2 mars anföll ståthållaren Germund Svensson med knektar och stadens borgarmilis Dackes folk som tillfogades stora förluster. Några veckor senare anlände kungens folk norrifrån och belägringen av Kalmar bröts. En tid av vedergällning mot befolkningen i Södra Möre vidtog. Åtskilliga gårdar brändes och detta fick till följd att folk och socknar nu vände sig mot Dacke. I juni 1543 försökte Dacke ånyå att få allmogen över på sin sida men utan resultat. Tvärtom lovade Mörebönderna att vara kungen behjälplig med att fånga in Dacke som slutligen sköts av kungens knektar i Rödeby skog på den danska sidan gränsen sensommaren 1543. Hans kropp släpades till Kalmar där han efter sin förrädarelön blev rådbråkad och satt på stegel och hjul på galgbacken utanför staden. Ståthållaren Germund Svensson lät dessutom som symbolhandling sätta en kopparkrona på Dackes avhuggna huvud. Andra versioner om D:s sista tid kom senare att berättas. Mer att läsa: Lars-Olof Larsson, Dackeland, 1979.

AG