KALMAR LEXIKON

EN UPPSLAGSBOK OM KALMAR KOMMUN FRÅN FÖRR TILL NU

Dacke, Nils, bondeledare, 1510(?)-1543, född i Vissefjärda och 1535 kronobonde på Södra Lindön i Vissefjärda socken. På grund av Gustav Vasas allt hårdhäntare ekonomiska politik under 1530-talet ökade missnöjet i Småland. Ett särskilt svårt slag för bondebefolkningen var 1532 års förbud att driva oxar för försäljning till Ronneby. År 1533 följde skatten på kyrkklockor som träffade folket på en känslig punkt.I oktober 1535  införde Gustav Vasa en skatt för flottans behov som väckte ilska och oro. Indrivningen var särskilt besvärlig i Södra Möre. Den sköttes av ridfogdar som lydde under ståthållaren på Kalmar Slott och fogden Inge Andersson ådrog sig böndernas hat. På hösten blev han dödad av Nils Dacke och Jon Andersson, som därför fick fly över gränsen till Blekinge. För sitt dåd levde de båda fredlösa i skogarna innan de 1538 kunde få ett avtal med ståthållaren på Kalmar slott att köpa sig tillbaka till livet för 200 danska mark eller 12 oxars värde. D var kronotorpare på Flaka vid Lyckebyån. 

Sommaren 1542 gick budkavle om att allmogen från sydligaste delen av Kalmar län skulle möta upp vid >Dackehall, Karlslunda socken för att höja upprorsfanan mot Gustav Vasa och kungahuset. D ledde överfallet på fogdegården i Voxtorp söndagen före midsommar och tre fogdar dödades.Detta var den första stridshandlingen i Dackefejden. Snart hade D samlat 2 000 man och tågade mot Växjö. Bondeuppbådet skulle senare öka till över 10 000 man och behärskade hösten 1542 hela Småland utom Kalmar och Finnveden samt Öland och Östergötland upp till Vadstena. Kungens armé var utslagen. Stillestånd slöts i Slätbacka vid Linköping 8 november men Gustav Vasa  svek överenskommelsen, värvade nya trupper i Tyskland och förklarade D fredlös. I mars 1543 stod den avgörande striden vid Virserum. D sårades i stridens inledning. Utan D som ledare föll motståndet ihop och kungens trupper segrade. D fördes till Hovby i Kinda för sårens läkande och försökte kring midsommar samla nya skaror, men fick ge upp och fly till hembygden.

Omkring 1 augusti upphanns D av kungens folk och sköts ihjäl på Ollatorpets äng i Ledja by på Rödeby skogar i Blekinge, som då var danskt. Kung Gustav var besviken över att Dacke inte fångats levande och kunnat föras till Stockholm. Kroppen fördes därefter på hästsläpa till Kalmar, där den steglades, huvudet avhöggs och uppsattes på stadsmuren med kopparkrona på. Bondeledaren var besegrad. I räfsterna efter fejden fördes två av sönerna till Stockholm. En steglades tillsammans med farbrodern Olof Dacke, den andre säges ha dött i pesten. En tredje, en 10-åring, slogs ihjäl av Torsåsbönder. Hans mor, av Gustav Vasa kallad häxan i Hult, innebrändes i sin fädernegård i Lönnbomåla, Gullabo socken. Mer att läsa: Dackeland av Lars-Olof Larsson.

LL/SHm

Dackefejden var det största bondeupproret i Nordens historia. Orsaken var Nils Dackes och andra Mörebönders misshag med Gustav Vasas centraliseringspolitik och brytningen med Rom och katolicismen. Bönderna i södra Småland var vana att handla med blekingar och skåningar på andra sidan den dåvarande riksgränsen och exportera sina oxar från danska hamnar. Nu blev de tvingade att föra sina oxar och varor till Kalmar. I juni 1542 blev häradsfogden Nils Larsson i Voxtorp och hans kollega Arvid Västgöte skjutna av Nils Dacke och hans sammansvurna som vedergällning för att två fränder till D hade avrättats på anstiftan av Nils Larsson. Den svårt sjuke frälsemannen Gudmund Slatte i Gräsgärde sköts också. Kalmar stad och slott stod på Gustav Vasas sida och blev ganska isolerade i den kommande kampen. Efter att Gustav Vasa brutit ett ingånget stilleståndsavtal i slutet av januari 1543 utbröt strider kring Kalmar. Dacke försökte isolera staden men garnisonen lyckades ändå vid ett utfall eliminera ett 30-tal upprorsmän, däribland Per Spännare, se ›Spännarebacken. Troligtvis ägde stridigheterna rum vid Skälby. De dödade upprorsmännen steglades. Vid de fortsatta striderna upprättade Dackes folk läger vid Kläckeberga och Hossmo kyrkor. Speciellt Kläckeberga kyrka kom att bli strategiskt viktig under vintern 1543. Den 2 mars anföll ståthållaren Germund Svensson med knektar och stadens borgarmilis Dackes folk som tillfogades stora förluster. Några veckor senare anlände kungens folk norrifrån och belägringen av Kalmar bröts. En tid av vedergällning mot befolkningen i Södra Möre vidtog. Åtskilliga gårdar brändes och detta fick till följd att folk och socknar nu vände sig mot Dacke. I juni 1543 försökte Dacke ånyå att få allmogen över på sin sida men utan resultat. Tvärtom lovade Mörebönderna att vara kungen behjälplig med att fånga in Dacke som slutligen sköts av kungens knektar i Rödeby skog på den danska sidan gränsen sensommaren 1543. Hans kropp släpades till Kalmar där han efter sin förrädarelön blev rådbråkad och satt på stegel och hjul på galgbacken utanför staden. Ståthållaren Germund Svensson lät dessutom som symbolhandling sätta en kopparkrona på Dackes avhuggna huvud. Andra versioner om D:s sista tid kom senare att berättas. Mer att läsa: Lars-Olof Larsson, Dackeland, 1979.

AG

Dackehall kan liknas vid en grotta ovan mark. D ligger på en hög kulle på Sävsjö bys marker i Karlslunda socken och är ett stort, delat stenblock med ett ovanliggande block som bildar tak. Enligt sägnen var det till denna plats som Nils ›Dacke tog sin tillflykt när han var tvungen att rymma efter att ha dräpt en kronofogde. Likaså sägs D vara den plats där Nils Dacke för första gången, vid midsommartid 1542, genom budkavle sammankallade allmogen i Södra Möre för att ta upp kampen mot Gustav Vasa, det som kom att kallas Dackefejden.
BB



Detta uppslagsord har ännu ingen text. Välkommen att skicka in er egen.

{slide=För att skicka in Synpunkter/Text Klicka här!}

Detta uppslagsord har ännu ingen text. Välkommen att skicka in er egen.

{slide=För att skicka in Synpunkter/Text Klicka här!}