KALMAR LEXIKON

EN UPPSLAGSBOK OM KALMAR KOMMUN FRÅN FÖRR TILL NU

Kalmar kommun ingår i Kalmar län och 
ligger i östra Småland vid Kalmarsund. Kalmar är kommunens centralort. Befolkningen uppgick 2013 till 63 887 personer. Näringslivet är mångsidigt. Landarealen är 957 km2. Genom den 51 km långa och 13–29 km breda kommunen löper från söder mot norr väg E22, mot väster ansluter riksvägen mot Halmstad och mot öster en led till Öland via ›Ölandsbron. Direkt tågförbindelse finns till Alvesta, Göteborg, Malmö/Köpenhamn och till Linköping/Stockholm. Flygplatsen ›Kalmar–Öland Airport som ligger ca 3 km väster om staden har flygförbindelser med Stockholm samt ett antal utländska turistmål. 
      Kalmarbygden slöt sig efter hand samman mer och mer på grund av att Kalmar stad erbjöd affärsmöjligheter, militärt skydd och statlig och kyrklig administration. Nuvarande Kalmar kommun är resultatet av en rad administrativa förändringar, se ›kommuner. Handelsregionen Kalmar omfattar även kommunens omland med mer än 150 000 invånare. Kommunen gränsar i öster mot Kalmarsund, i norr mot Mönsterås kommun, i söder mot Torsås kommun och i väster mot Emmaboda och Nybro kommuner.

Berggrund

I ett smalt band utmed södra Kalmarlänskusten och under ›Kalmarsund består berggrunden av sandsten, som fått beteckningen ›Kalmarsundssandsten. Sandstenen är mäktigast närmast kusten och tunnas successivt ut åt väster. I höjd med Trekanten avlöses sandstenen av urberg som är en betydligt äldre bergart. I Mortorp intill vägen mot Tvärskog finns en rundhällav granit, en av få förekomster av urberg i dagen. På Norra Skallö och Alkullaberget sticker urberget upp genom sandstenen i form av kvartsit, ett s.k. restberg.

Urbergshäll vid Mortorp, foto Gunnar Magnusson

Lösa jordlager

Den dominerande jordarten är morän. Även lera och andra sediment bildades efter inlandsisens avsmältning när stora av kommunen i flera tusen år stod under vatten, som högst ca 70 m över nuvarande havsnivå. Hela kommunen ligger under högsta kustlinjen. Sedimenten utgör grunden för jordbruket på Möreslätten, se ›Möre. Närmast stränderna har finare sediment spolats bort och tallskog dominerar. På de näringsrika strandmarkerna återfinns lövskog. Under inlandsisens avsmältning bildades  i vattentunnlar grusåsar. Kommunen har flera mäktiga åsar, de flesta med en norvästlig- sydostlig riktning.

Åsarna är från norr: 

Kåremoåsen, Persmålaåsen och del av Bäckeboåsen i ›Ryssby socken. 

Bäckeboåsen och Sporsjöåsen i ›Åby socken

Sporsjöåsen i ›Förlösa socken Kalmaråsen i ›Dörby socken och›Kalmar stad

Ljungbyåsen i ›Ljungby socken

Nybroåsen i ›Mortorp, ›Hagby och ›Voxtorp socknar

Söderåkraåsen i ›Mortorp och ›Karlslunda socknar

Örsjöåsen, Sävsjöåsen och Bokatorp-Styvatorpsåsen i ›Karlslunda socken.

Torra triangeln kallas ett område mellan Hossmo–Läckeby–Nybro som saknar sjöar och andra vattendrag, det enda genom området är Ljungbyån.

Klimat

Det kustnära läget öster om Småländska höglandet påverkar klimatet: Årsmedeltemperaturen var under senaste mätperioden den varmaste respektive kallaste månaden +16,3 resp. -1,8°. Detta kan jämföras med Växjös inlandsklimat med +15,9° resp -2,7° för samma månader. Kalmar har ca 1800 soltimmar per år och Växjö ca 1400 per år.

Årsmedelnederbörden är 470 mm och förhärskande vindar kommer från sydväst. Större delen av kommunen ligger i växtzon 1 förutom de västra delarna, som hör till zon 2.

Natur

Kalmar kommun ingår i den naturgeografiska regionen Sydöstra Smålands skogoch sjörika slättområden, där ›Kalmarkusten ingår som en underregion.

Vegetationszoner.

Inom Kalmarkusten går det att urskilja tre vegetationszoner i nord–sydlig riktning. Längst i öster finns en smal kustzon på svallad morän och längst i väster nära gränsen till högsta kustlinjen en barrskogszon på urbergsmorän. Mellan dessa zoner återfinns den 6–7 km breda odlingszonen med lövblandskogar och lövträdbevuxna åkerholmar.

 

Ljungbyån vid Holmen, foto Anna Magnusson

Sjöar och vattendrag.

Kommunen är synnerligen sjöfattig. De enda större sjöarna ligger i ›Karlslunda socken: Skärvsjösjön, Vänsjösjön och Ugglebosjö. Dessutom finns i ›Mortorps socken Utsjön och Snärjegöl. I Karlslunda socken påträffas de flesta våtmarkerna i form av kärr och mossar.

     Åar och större bäckar genomkorsar kommunen i nordväst–sydostlig riktning.

Vattendragen är från norr: 

 Nävraån, Norrebäcken och Snärjebäcken/Ryssbyån i ›Ryssby socken

Läckebyån/Åbyån i Åby socken.

Surrebäcken i Förlösa socken

Ljungbyån i ›Ljungby och ›Hossmo socken 

 Hagbyån i ›Mortorps, ›Arby och ›Hagby socken

 Hagbyån/Åleboån i ›Karlslunda, ›Arby och ›Halltorps socken

Växtliv.

Barrskogen vid kusten och i inlandet består av gran och tall med inslag av enbuskar där tidigare skogsbete har förekommit. Här finns också ett betydande inslag av björk, asp, sälg, rönn och oxel.Utöver enbuskar påträffas även brakved, skogstry, måbär och hagtorn. Här återfinns de för barrskog vanliga arterna blåbär, lingon, ljung, örnbräken, majbräken, skogsbräken, träjon och stensöta liksom den lilla orkidéen knärot. Smålands landskapsblomma linnea är mindre förekommande. Bland gräsen dominerar kruståtel och piprör. Vanligaste mossor

är vägg-, hus-, kvast- och kammossa.

     Odlingszonens träd i lövskog, åkerholmar och beteshagar är främst ek, med inslag av andra ädla lövträd som alm, ask, lind, lönn och ibland avenbok. Kalmar län är ett av landets rikaste områden på ek. Många ekskogsbestånd och ett synnerligen stort antal solitärekar, företrädesvis i Mörebygden, är skyddade enligt lag. Vidare är inslaget stort av björk, asp, sälg, oxel och rönn. Buskskiktet är rikt på hassel, nyponros, fläder, benved, olvon, måbär och hagtorn. Mindre bokskogsområden

 förekommer. 

      På ängs- och betesmarkerna är ängsvädd, åkervädd, solvända, johannesört och midsommarblomster vanliga. Här växer även vår- och försommararter som blå- och vitsippa, gullviva och liljekonvalj. Sommaren präglas av olika fibblor såsom slåtterfibbla samt av svinrot och slåttergubbe, den sistnämnda arten allt ovanligare på grund av ändrad markanvändning.

     Till ängs- och hagmarkernas flora hör också många arter vilka för sin överlevnad fordrar hävd genom slåtter och/eller bete. Hit hör bl.a. kattfot, jungfrulin, ögontröst, gökärt, fältgentiana, klasefibbla och backsippa. Här påträffas även orkidéerna Jungfru Marie nycklar, nattviol och tvåblad samt mer sällan Sankt Pers nycklar. Bland gräsen kan nämnas rödven, fårsvingel, rödsvingel, hundäxing och darrgräs. 

     Stranden i kustzonen karakteriseras i grova drag av stenstränder norr om Kalmaroch strandängar i söder. Vegetationen utanför stranden består av bladvass, vanlig säv, blåsäv och havssäv. Flera tågarter finns som knapptåg, veketåg och strandtåg. Den sistnämnda arten förekommer i huvudsak bara längs Blekinge- och Kalmarkusten. 

     De egentliga strandängarna hyser bland annat strandaster, trift, kustarun, gulkämpar och den storblommiga klöverärten. Här påträffas även strandkämpar, som har sin huvudutbredning utefter Kalmarkusten. Bland gräsen påträffas krypven och flera arter svingelgräs liksom flera starrarter samt på välhävdade strandängar ormbunken

ormtunga.

Djurliv.

Älg och rådjur är vanligt förekommande och stammen av vildsvin ökar. Till det jaktbara hör även fälthare och vildkanin. Rödräv, grävling, iller och vildmink påträffas ofta. Lodjur gör tillfälliga besök samt mera sällan även varg. Skogsmård finns och utter är på väg tillbaka. Uttern är Smålands landskapsdjur. 

     I fågellivet ingår många sjöfågelarter, se ›Kalmarsund, och om våren sjunger här näktergalen. Inom kommunens gränser är det gott om rovfåglar som sparv-, duv- och ängshök, brun kärrhök, fiskgjuse, orm- och bivråk, lärk- och tornfalk samt havsörn. Storskarv, ›ålakråka, häckar på några platser liksom hägern. På senare tid

har även röd glada blivit vanligt förekommande och råkan ökar i antal.

     Bland groddjursarterna i kommunen förekommer den sällsynta långbensgrodan. Här finns även den mindre vanliga sandödlan och hasselsnoken. Dessutom finns huggorm, snok, kopparödla och skogsödla.

     Insektslivet är på grund av områdets många soltimmar, ringa nederbörd, ringa höjd och lättdränerade jordar rikare och mer mångfaldigt än vad som kan förväntas. En av Sveriges mest sällsynta skalbaggar, läderbaggen, har hittats på ett fåtal platser.

     Den långa kuststräckan hyser många fiskarter, som trivs i bräckt vatten, se ›Kalmarsund.

I kommunens åar och fåtaliga sjöar finns karpfiskar som braxen, sutare, id och elritsa. Havsöringen leker i det nedre loppet av Ryssby-, Ljungby- och Hagbyåarna, där också öring håller till.

Kulturmiljöer och bebyggelse

Se resp socken: ›Arby, ›Dörby, ›Förlösa, ›Hagby, ›Halltorp, ›Hossmo, ›Karlslunda, ›Kläckeberga, ›Ljungby, ›Mortorp, ›Ryssby, ›Voxtorp och ›Åby samt ›Kalmar stad.

Möreslätten

Jord- och skogsbruk

Bra jordar och ett gynnsamt lokalklimat har bidragit till ett mångfaldigt jordbruk med goda förutsättningar för kommunens ca 380 jordbruksföretag med mer än 2 ha åker. Produktiviteten på Möreslätten, Smålands största sammanhängande jordbruksområde, är i nivå med Mörbylångadalens på Öland och klart över medelvärdet i landet. Jordbruksmarken upptar drygt 24 000 ha, varav ca 21 000 ha är åker och resten betesmark. År 2011 sysselsattes ca 700 personer inom dessa näringar, vilket är knappt 2 % av kommunens yrkesarbetande befolkning. Antalet mjölkkor, köttdjur samt svin, får och höns är jämförelsevis högt. En klar tendens är specialisering på växtodling eller uppfödning av ett enskilt djurslag, vilket betytt en ökad produktivitet.

     Förädlingen av jord- och skogsprodukter och därtill hörande transporter, handel och service sysselsätter cirka 6 250 personer, en femtedel av alla sysselsatta i kommunen.

Skogsmarken upptar i kommunen ca 56 000 ha, drygt dubbelt så mycket som jordbruksarealen. Skogsmarken ägs till 95 % av enskilda och drivs oftast tillsammans med jordbruk. Skogen får betraktas som kulturskog. Gran dominerar med drygt 50 % följd av tall med 30 %. Resten är lövträd.

Larmtorget under sommarevenemang    Gästhamnen, foto Moritz Fingerhut