KALMAR LEXIKON

EN UPPSLAGSBOK OM KALMAR KOMMUN FRÅN FÖRR TILL NU

MedeltidaKalmarL

Bild av modell på Kalmar läns museum

Gamla staden omfattade det område i direkt anslutning till och väster om ›Kalmar slott som under medeltiden utgjorde Kalmar stad. Sannolikt var Kalmar den första svenska köpby som tog emot lybska köpmän och sjöfarare vid slutet av 1100-talet. Ur denna köpby växte Kalmar stad fram med bostäder, verkstäder, handelsbodar och bryggor. ›Kättilen vid nuvarande Slottsfjärden, där inseglingen från öster var god, blev en utmärkt hamn intill den viktiga sjöfartsleden genom Kalmarsund. Ett torn, kastal, anlades som ett skydd för hamnen och bebyggelsen. Kastalen blev början till det slott som senare byggdes. Kring den nya bebyggelsen anlades under 1300-talet en halvmåneformad stadsmur. Muren mot hamnen byggdes i början av 1400-talet.
     Denna stad kan under vikingatiden ha föregåtts av handelsplatsen Calmare, ett namn som höggs in på en runsten i Ärja i Sörmland på 1000-talet. Det kan ha funnits en liten fiskeby, Sandvik, vid nuvarande Systraströmmen med goda inseglingsmöjligheter från norr via ›Malmfjärden och från söder via Kättilen.
     Staden hade ett slingrande gatunät och i dess mitt låg ›Bykyrkan. Dessutom fanns inom murarna ›S:ta Birgittas kyrka och ›Munkklostret med Jungfru Maria kyrka. Offentliga byggnader var ›Rådhuset, ett tvåvåningshus från 1300-talet, som låg vid torget söder om Bykyrkan. ›Pannerynge, Garpetornet, Mynthuset, slakthuset kallat ›Blodhakkonahuset och häktet var andra betydelsefulla byggnader. Innanför murarna låg även stadsvågen, vedgårdarna och tegelgården. ›Kalmar slott var kärnan i stadens försvar tillsammans med stadsmuren, bastionen ›Sankt Erik och ›Blidogården. Staden hade fyra allmänna badstugor och där fanns ett flertal ›gillen. Utanför stadsmuren låg ›Systraklostret med S:t Johannes kapell, Helgeandshuset med S:t Görans kapell, Själahuset, kålgårdar och avrättningsplatsen. Vid Kättilen låg hamnen med sina bryggor; Stadsbron, Öningabron, Färjbron, Nördersta bron och Hysekebron med ›Hyseket, stadens hemlighus. Mindre bemedlade invånare hade tillgång till ›vern eller en ›malm utanför stadsmuren.
     Gamla staden med slottet hade under unionstiden utstått tolv och under Vasatiden sex belägringar. Under ›Kalmarkriget 1611 utplånades i stort sett hela staden. Efter freden 1613 gjordes försök att bygga upp staden efter en plan med radiellt gatunät, se Andreas ›Sersander. Denna period i stadens historia blev kort. År 1639 föreslogs att staden av strategiska skäl skulle flyttas till ›Kvarnholmen och där byggas upp som en fästning. Efter ytterligare ödeläggelse genom eldsvåda 1647 flyttades hela staden till Kvarnholmen och stadsdelen kallades hädanefter Gamla stan.
     Stadsmuren revs, hus och gator försvann, massorna transporterades som utfyllnad till den nya staden på Kvarnholmen. Bykyrkan sprängdes 1678 eftersom man befarade att den kunde användas av fienden vid anfall mot slottet. Området låg öde till på 1690-talet då viss småskalig bebyggelse med enklare folks stugor och kålgårdar började växa fram Under 1700-talets första hälft etablerade Kvarnholmens borgare ›malmgårdar. Dagens gatunät överensstämmer inte med det medeltida. År 1706 upprättade lantmätaren Gerdzlovius en karta över staden vid slottet där 28 tomter redovisas varav 12 bebyggda. Tjugo år senare framställde Johan Nesser en ny karta över staden, dess sjöägor och utmarker, tomternas antal hade då ökat till 40. Av Brincks karta från 1746 framgår att inga större förändringar skett. Vid den här tiden hade också tobaksplantager och tobakslador blivit ett viktigt inslag i området.
     I beskrivningen till Johan Tybergs karta från 1832 märks att andelen enklare folk i Gamla staden ökat. Antalet tomter växte till 88, varav ett 30-tal bebyggda. Gamla staden ändrade sedan inte karaktär förrän ›fortifikationsjordarna togs i anspråk på 1860- och 1870-talen och staden kunde expandera. De frigjorda områdena kom att formas till ett grönt, offentligt stråk med breda gator, parker och representativa institutionsbyggnader. Då anlades ›Södra Kyrkogården, ›Stadsparken, ›Gamla lasarettet och Slottsvägen.
     År 1876 lade stadsingenjören C H ›Öhnell fram en tidstypisk stadsplan för hela staden med ett strikt rutnät utan hänsyn till befintlig bebyggelse. Planen realiserades dock aldrig i denna stadsdel. Nästa stadsplan upprättad av P O ›Hallman 1906 medförde att Kungsgatan och Söderportsgatan tillkom med viss förändring av bebyggelsen.
     I dag har G en skiftande bebyggelse där tre tidsperioder dominerar; det tidiga 1800-talets bebyggelse med tätt bebyggda tomter och oregelbundet gatunät, det sena 1800-talets öppna och gröna stadsrum med friliggande institutionsbyggnader och representativa villor samt i norr bostadsbebyggelse från 1920-talet med flerfamiljshus och arkitektritade villor.
     Ett nytt konstmuseum invigdes 2008 i Stadsparken. Stora förändringar har skett genom att flera institutionella byggnader längs Slottsvägen och Kungsgatan har byggts om till bostäder, hotell och restaurang. SHm
     Se även ›Kort om Kalmar, Kalmar stad sid 11.

Kartan visar stadens medeltida läge vid slottet, Kättilen, farlederna och den då ännu obebyggda Systraholmen, senare Kvarnholmen, med sin ursprungliga strandlinje.

Kartutsnitt ur Martin Olssons bok om Kalmar slott.