KALMAR LEXIKON

EN UPPSLAGSBOK OM KALMAR KOMMUN FRÅN FÖRR TILL NU

MedeltidaKalmarL

Bild av modell på Kalmar läns museum

Gamla staden omfattade det område i direkt anslutning till och väster om ›Kalmar slott som under medeltiden utgjorde Kalmar stad. Sannolikt var Kalmar den första svenska köpby som tog emot lybska köpmän och sjöfarare vid slutet av 1100-talet. Ur denna köpby växte Kalmar stad fram med bostäder, verkstäder, handelsbodar och bryggor. ›Kättilen vid nuvarande Slottsfjärden, där inseglingen från öster var god, blev en utmärkt hamn intill den viktiga sjöfartsleden genom Kalmarsund. Ett torn, kastal, anlades som ett skydd för hamnen och bebyggelsen. Kastalen blev början till det slott som senare byggdes. Kring den nya bebyggelsen anlades under 1300-talet en halvmåneformad stadsmur. Muren mot hamnen byggdes i början av 1400-talet.
     Denna stad kan under vikingatiden ha föregåtts av handelsplatsen Calmare, ett namn som höggs in på en runsten i Ärja i Sörmland på 1000-talet. Det kan ha funnits en liten fiskeby, Sandvik, vid nuvarande Systraströmmen med goda inseglingsmöjligheter från norr via ›Malmfjärden och från söder via Kättilen.
     Staden hade ett slingrande gatunät och i dess mitt låg ›Bykyrkan. Dessutom fanns inom murarna ›S:ta Birgittas kyrka och ›Munkklostret med Jungfru Maria kyrka. Offentliga byggnader var ›Rådhuset, ett tvåvåningshus från 1300-talet, som låg vid torget söder om Bykyrkan. ›Pannerynge, Garpetornet, Mynthuset, slakthuset kallat ›Blodhakkonahuset och häktet var andra betydelsefulla byggnader. Innanför murarna låg även stadsvågen, vedgårdarna och tegelgården. ›Kalmar slott var kärnan i stadens försvar tillsammans med stadsmuren, bastionen ›Sankt Erik och ›Blidogården. Staden hade fyra allmänna badstugor och där fanns ett flertal ›gillen. Utanför stadsmuren låg ›Systraklostret med S:t Johannes kapell, Helgeandshuset med S:t Görans kapell, Själahuset, kålgårdar och avrättningsplatsen. Vid Kättilen låg hamnen med sina bryggor; Stadsbron, Öningabron, Färjbron, Nördersta bron och Hysekebron med ›Hyseket, stadens hemlighus. Mindre bemedlade invånare hade tillgång till ›vern eller en ›malm utanför stadsmuren.
     Gamla staden med slottet hade under unionstiden utstått tolv och under Vasatiden sex belägringar. Under ›Kalmarkriget 1611 utplånades i stort sett hela staden. Efter freden 1613 gjordes försök att bygga upp staden efter en plan med radiellt gatunät, se Andreas ›Sersander. Denna period i stadens historia blev kort. År 1639 föreslogs att staden av strategiska skäl skulle flyttas till ›Kvarnholmen och där byggas upp som en fästning. Efter ytterligare ödeläggelse genom eldsvåda 1647 flyttades hela staden till Kvarnholmen och stadsdelen kallades hädanefter Gamla stan.
     Stadsmuren revs, hus och gator försvann, massorna transporterades som utfyllnad till den nya staden på Kvarnholmen. Bykyrkan sprängdes 1678 eftersom man befarade att den kunde användas av fienden vid anfall mot slottet. Området låg öde till på 1690-talet då viss småskalig bebyggelse med enklare folks stugor och kålgårdar började växa fram Under 1700-talets första hälft etablerade Kvarnholmens borgare ›malmgårdar. Dagens gatunät överensstämmer inte med det medeltida. År 1706 upprättade lantmätaren Gerdzlovius en karta över staden vid slottet där 28 tomter redovisas varav 12 bebyggda. Tjugo år senare framställde Johan Nesser en ny karta över staden, dess sjöägor och utmarker, tomternas antal hade då ökat till 40. Av Brincks karta från 1746 framgår att inga större förändringar skett. Vid den här tiden hade också tobaksplantager och tobakslador blivit ett viktigt inslag i området.
     I beskrivningen till Johan Tybergs karta från 1832 märks att andelen enklare folk i Gamla staden ökat. Antalet tomter växte till 88, varav ett 30-tal bebyggda. Gamla staden ändrade sedan inte karaktär förrän ›fortifikationsjordarna togs i anspråk på 1860- och 1870-talen och staden kunde expandera. De frigjorda områdena kom att formas till ett grönt, offentligt stråk med breda gator, parker och representativa institutionsbyggnader. Då anlades ›Södra Kyrkogården, ›Stadsparken, ›Gamla lasarettet och Slottsvägen.
     År 1876 lade stadsingenjören C H ›Öhnell fram en tidstypisk stadsplan för hela staden med ett strikt rutnät utan hänsyn till befintlig bebyggelse. Planen realiserades dock aldrig i denna stadsdel. Nästa stadsplan upprättad av P O ›Hallman 1906 medförde att Kungsgatan och Söderportsgatan tillkom med viss förändring av bebyggelsen.
     I dag har G en skiftande bebyggelse där tre tidsperioder dominerar; det tidiga 1800-talets bebyggelse med tätt bebyggda tomter och oregelbundet gatunät, det sena 1800-talets öppna och gröna stadsrum med friliggande institutionsbyggnader och representativa villor samt i norr bostadsbebyggelse från 1920-talet med flerfamiljshus och arkitektritade villor.
     Ett nytt konstmuseum invigdes 2008 i Stadsparken. Stora förändringar har skett genom att flera institutionella byggnader längs Slottsvägen och Kungsgatan har byggts om till bostäder, hotell och restaurang. SHm
     Se även ›Kort om Kalmar, Kalmar stad sid 11.

Kartan visar stadens medeltida läge vid slottet, Kättilen, farlederna och den då ännu obebyggda Systraholmen, senare Kvarnholmen, med sin ursprungliga strandlinje.

Kartutsnitt ur Martin Olssons bok om Kalmar slott.

 

Flygbild från sydväst, foto länsstyrelsen

Kalmar stad är en residens-, universitets- och handelsstad vid Kalmarsund med medeltida anor och centralort i ›Kalmar kommun. Största sevärdheterna är ›Kalmar slott, Länsmuseet med ›Kronanutställningen, ›Kvarnholmen med ›Kalmar domkyrka, ›Rådhuset och andra byggnader från 1600-talet samt befästningsvallar. Staden är regionens administrativa och kulturella centrum, har ett varierat näringsliv och en centralt belägen hamn. Under stadens första 700 år var ›sjöfart och ›handel de viktigaste näringarna för att från omkring 1870 ersättas av tillverkningsindustrier. Från slutet av 1990-talet har offentlig verksamhet, forskning och utbildning samt handel och tjänsteproduktion ökat i betydelse, vilket ersatt nedgången i tillverkningsindustrin. Staden hade 37 286 invånare 2013.

 

Historik

Från stadens grundande till Vasakungarna 

Kalmars omland var stadens livsnerv och förutsättning. Redan vid 1200-talets mitt var Kalmar en klart avgränsad tätort. Den omgivande stadsmuren skilde effektivt stadsbebyggelsen från den omgivande landsbygden och markerade samtidigt Kalmars juridiska särställning. Men stadens invånare var för sin försörjning helt beroende av ett varuproducerande omland, främst Mörebygden och Öland. Områdena kring Kalmarsund hade en rik och tillgång på allehanda råvaror och naturprodukter.

Gamla staden under medeltiden. Laverad rekonstruktion av Lotta Lamke,Kalmar läns museum.Den visar stadsmuren, slottet,stadens gatunät och bebyggelse samt hamnen.

     Under 1100- och 1200-talen ökade även den internationella efterfrågan på svenska råvaror; särskilt fisk, smör och andra animalieprodukter. På Ölandssidan fanns kalksten och hästar och det småländska höglandet tillhandahöll dessutom Sveriges rikaste förekomst av myr- och sjömalm samt diverse träprodukter, bl.a. tjära. Animalieexporten till hanseaternas Lübeck dominerades av smör, hudar, kött, späck,talg, ost och honung.

     Torget var stadens merkantila centrum. Det var här stadsbor och bönder möttes. Utmed de omgivande husväggarna fanns flera permanenta salubodar och vid marknadsdagarna slogs även mängder av tillfälliga stånd upp på torget. Området myllradeav såväl bönder och hantverkare från stadens omland, som tillresta tyska köpmän. 

     Större marknader, som inriktade sig påden internationella fjärrhandeln, kallades frimarknader. Dessa hölls en eller två gånger om året och ofta på vintern när det var slädföre och man kunde transportera större och tyngre varukvantiteter, inte minst järn. Mindre marknader för livsmedel och andra dagligvaror avsedda för stadens borgare hölls i regel en gång i veckan. Produkterna såldes antingen direkt till konsumenterna eller till stadens hantverkare och köpmän som sedan kunde förädla dem eller sälja dem vidare. 

     Kungamakten bevakade handeln i städerna och beskattade den med hjälp av sina fogdar. I Kalmar hade de sin bas på Slottsholmen i den kastal som efter hand byggdes ut till Kalmar slott. Staden fick stor politisk och militär betydelse på grund av sitt läge 4 mil norr om danska gränsen.

     Havet var länge den naturliga färdvägen, då det var betydligt svårare, farligare och mer tidsödande att färdas på land än till sjöss. Kalmarsund var under medeltiden en av de säkraste farlederna för sjötrafik i Östersjön. Här gick ›Kung Valdemars segelled där fartyg från södra Östersjön seglade till och från hamnar i norr och även till Gotland, Finland, Ryssland och Baltikum. 

     Under medeltiden hade staden täta kontakter med nordtyska städer varav många var medlemmar i ›Hansan, vilket K också var en tid. Tyskar utgjorde en stor del av stadens köpmän och de hade stort inflytande. K blev en stapelstad med rätt att driva handel både in- och utrikes. Invånarantalet uppskattas till 1 500–2 000 personer. Tack vare sitt strategiska läge vid sundet och med närheten till danska gränsen ansågs Kalmar slott, även kallat Sveriges nyckel, under lång tid vara ett av Sveriges fyra viktigaste fästen tillsammans med Tre kronor i Stockholm, Viborgs slott och Älvsborgs fästning. Kalmars betydelse medförde att här genomfördes ett antal möten av stor politisk vikt. Det första kända var ›kyrkomötet 1266, följt av ›hanseatiska fredsmötet. För eftervärlden har Kalmar blivit känt för att ›Kalmarunionen bildades här 1397. Detta innebar att Danmark, Norge och Sverige förenades under en gemensam kung, ›Erik av Pommern. K blev plats för flera möten för att lösa unionstvister, bl.a. ›Kalmar recess 1483. 

Från Vasakungarna till stadens flyttning

 ›Gustav Vasa landstigning på Stensö udde 1520 innebar en början på hans kamp för Sveriges självständighet som fullbordades vid hans kröning till kung 1523. Då kan Kalmarunionen anses vara upplöst. Gustav, hans söner och deras hov vistades tidvis på Kalmar slott enligt tidens sed. Deras fogdar drev in skatter in natura i form av bl.a. livsmedel, vilka förbrukades av hovet innan detta drog vidare till nästa slott.

     Kalmar fick genom sitt strategiska läge en stor betydelse i Gustav Vasas uppbyggnad av nationalstaten Sverige. Både slottets och stadens befästningsanläggningar förstärktes. Dessutom förädlades ›Kalmar slott till ett renässansslott, framför allt av ›Erik XIV och ›Johan III. 

     Maktkampen i slutet av 1500-talet mellan regenten Sigismund och hans farbror   Karl, sedermera Karl IX drabbade även Kalmar. Ett par års strider följde och avslutades 1599. Se ›Kalmar blodbad. 

     Tolv år senare anfölls Kalmar av kung Christian IV:s danska trupper som erövrade staden som sattes i brand och plundrades. Slottet belägrades och befälhavaren, Christer ›Some, kapitulerade. Därefter styrdes Kalmartrakten av danskar fram till freden i Knäred 1613. Se ›Kalmarkriget. Kalmarborna började att återuppbygga sin krigshärjade stad men Kung ›Gustav II Adolf och riksrådet insåg att stadens läge mellan slottet och en anfallande fiende var olämpligt. Planer på en ny stad och fästning upprättades med placering på Kvarnholmen.

Modell av Kalmar fästning i Västerpo

Den befästa staden på Kvarnholmen

År 1640 beslöt drottning ›Kristinas förmyndarregering att staden skulle flyttas och arbetena på ›Kalmar fästning började följande år. De pågick fram till omkring år 1700 utan att fästningen blev helt fullbordad. Nya hus uppfördes på Kvarnholmen enligt den renässansstadsplan som drottning Kristina undertecknade 1651. Borgmästaren Lars Rosenlund var en av de första som uppförde hus, ›Rosenlundska huset, på en av de närmare 400 tomterna. ›Kalmar domkyrka, påbörjad 1660, passade väl in i denna bild liksom ›Rådhuset, färdigt 1690. Ny hamn anlades vid ›Storbron utanför stadsporten ›Kavaljeren i samt ›Jordbron i Kaggensgatans förlängning. Till en ny stadsdel utanför Kvarnholmen, idag ›Malmen, förflyttades de som tidigare bott på Kvarnholmen. 

     Några tidstypiska högreståndsbyggnader hör till gruppen ›karolinska stenhus, bl.a. ›Residenset, ›Domprostgården och ›Dahmska huset runt ›Lilla Torget. På den norra och östra sidan hade hantverkare, småhandlare, soldater, lägre tjänstemän, och daglönare möjlighet att bygga enklare hus på en del mindre tomter. I hamnens närhet hade sjöfolk och handelsmän sina bostäder. Genom tillkomsten av Kalmar fästning visade kronan på stadens strategiska betydelse och en mindre garnisonfanns. Hela kvarteret Kakelmakaren fylldes av Kronomagasin, Kronogården,Tyghusgården samt Artillerigården med verkstäder, smedja, och corps de gardet. Småfolk började bygga på ›Ängö och så småningom Gamla stan. Genom ›Västerport och dess bro, som var öns enda landförbindelse, transporterades varor till och från staden förutom de som var sjöburna. Där betalades även tull. På ›Varvsholmen och ›Laboratorieholmen började fartyg byggas, se ›varv. Landets flottbas med ›Amiralitetscollegiet fanns bara några år i staden innan de flyttades till Karlskrona 1689. ›Vedgårdsholmen blev upplagsområde liksom ›Balkplan, som var en del av nuvarande ›Stadsparken. Stadens och fästningens betydelse ändrades efter att Blekinge, Halland och Skåne blivit svenska genom freden i Roskilde 1658. Trots detta fortsatte   fram till ca 1700. Endast en gång, 1677, var den nya fästningen Kvarnholmen utsatt för beskjutning och då från landsidan när danskarna landstigit vid ›Jutnabben, se ›skånska kriget. Året innan stod ett sjöslag öster om Öland då regalskeppet ›Kronan förliste. 

     Med början 1786 började ›Kalmar fästning avvecklas och stadens portar avlyftes 1797. På 1850-talet började ›hamnen byggas ut på södra sidan av Kvarnholmen. År 1859 övertogs ›fortifikationsjordarna från kronan, ›Södra kyrkogården anlades och fyra år senare överlämnades marken till Kalmar stad som fick nya utvecklingsmöjligheter. 

     Fästningens norra vallar raserades och användes som utfyllnad i ›Malmfjärden och nya kvarter tillkom där. Kalmar var enborgerlig stad med landshövding, biskop och läroverk. Kalmarborna försörjde sig på en expanderande sjöfart och handel, bl.a. med trävaror och dessutom hantverk. 

ljunggren 1854 liten
Kalmar stad 1854, Ljunggrens karta

Industrier växer fram

En form av större företagsamhet i staden var de varv som fanns under 1500- och 1600-talen. Ett nytt skede i landet inträdde när Kungl. Kommerskollegium tillkom 1651 som högsta myndighet för näringslivet för att gynna inhemsk industri och hindra den dyra importen. Som en följd anlades tegelbruk i stadens utkant. År 1687 startades ett tobaksspinneri av rådmannen Jörgen Bremer i ›Rosenlundska gården. Tobakstillverkningen kom sedan att i över 200 år finnas kvar i staden. Nästa bransch som fick fäste här var textilindustrin genom att landshövdingen Bogislaus Staël von Holstein 1737 lät anlägga textilfabriken ›Calmar Wapen. En industriell ledare vid 1800-talets början var Theodor ›Foenander som anlade ett varv på ›Laboratorieholmen och initierade ›Kalmar Sockerbruk. Tobaksindustrin fick ett uppsving i staden på 1700-talet och mest varaktigt blev det företag som startades av Eric Swarss och senare drevs i familjen Sundbergs ägo in på 1900-talet. En annan verksamhet som kom att få en viss betydelse för sysselsättningen vid 1700-talets slut var varvsrörelsen. Någon större roll spelade inte småföretagen för staden. Endast 2,2 % av stadens befolkning var knutna till manufakturerna medan 25,3 % var hantverkare. 

     Ett stort steg togs 1847 då skråväsendet avvecklades och ›Kalmar Fabriks- och Hantverksförening bildades. Året därpå infördes aktiebolagslagen. ›Kalmar Ångkvarn började sin verksamhet och kom att få stor betydelse för staden i drygt 100 år. År 1869 övertogs kvarnen av Johan ›Jeansson och detta kan betecknas som starten för stadens moderna industriepok. Familjen kom dessutom att engagera sig i bl.a. livsmedelsindustrin liksom i varvsrörelsen. 

     Parallellt med detta utvecklade familjen ›Kreuger ett antal mindre ›tändsticksfabriker i och omkring Kalmar till storindustri. Tändsticksmaskintilllverkaren ›Siefvert & Fornander växte i takt med tändsticksindustrins betydelse i landet. År 1874 sammanbands K med stambanan genom den första av flera järnvägar, ›Kalmar järnväg, vilket ledde till att ›Kalmar Verkstadsaktiebolag startades vid sekelskiftet med tillverkning av lok och vagnar. ›Handelshusen drev en ökande ›sjöfart och befraktade egna och andras fartyg med bl.a. export av trävaror, import av kol samt import och export av spannmål. ›Kalmar hamn byggdes ut i etapper och ›rederier i staden var aktiva, även som beställare av fartyg från ›Kalmar varv. Nya kommunallagar 1862 möjliggjorde en utveckling av ›sjukvård, ›skolor, undervisning och ›fattigvård. 

     Kulturlivet blomstrade efter att ›Kalmar teater invigts 1863. En rad föreningar tillkom, bl.a. genom ordensväsendet, ›skarpskytterörelsen, ›nykterhetsrörelsen och ›frikyrkoförsamlingar. Mot slutet av århundradet började ›arbetarrörelsen organisera sig, så småningom i en facklig gren och en politisk. 

Järnvägen kom 1874 och med den nya möjligheter

     Bebyggelsen växte på fastlandet och på ›Ängö vilken reglerades av C H ›Öhnells stadsplan från 1876. I den planerades bl.a. ›esplanader liksom ›Bremerlyckans hyreshus. Därpå följde P O ›Hallmans stadsplan 1905 med bl.a. ›Kalmar Västra, vars hus mestadels ritades av den förste stadsarkitekten J Fred. ›Olson. ›Rostads seminarium utvecklades med tiden till ›Linnéuniversitetet. Under andra världskriget etablerades flygflottiljen ›F 12. Alltfler flyttade in från landsbygden på grund av lantbrukets rationalisering och industrins efterfrågan på arbetskraft. Detta krävde

att nya bostadsområden byggdes. Bland större arbetsplatser kan nämnas ›Mejeriet, ›Slakteriet, Kalmar Varv nedlagt 1985, ›Rifa 1961–2005, ›Volvo Kalmarverken 1974–1994 och ›Teleskolan 1978–2003. ›Giraffens köpcentrum byggdes 1985 i ›Kalmarköks gamla industrilokaler i ett halvexternt läge och då hade ›Baronens köpcentrum redan existerat sedan 1964 i f.d. ›Margarinfabriken. ›Ölandsbron med kringliggande infrastruktur byggdes och invigdes 1972, varefter färjetrafiken upphörde. Tillverkningsindustrin minskade i betydelse och en stor del av de större företagen upphörde. Istället kom Kalmar att övergå till en tjänste- och handelsstad. 

Här visas hur staden vuxit till ca 1945 med två nya järnvägslinjer, industriområde, utbyggd hamn och ny bebyggelse på bl.a. Getingen, Ängö, Bremerlyckan och Kalmarsundsparken.


Från industri- till tjänstesamhälle

Ett markant steg in mot tjugohundratalet togs när staden 1997 firade 600-årsjubileet av ›Kalmarunionen under pompa och ståt. ›Stortorget manifestarades som maktens torg, ›Larmtorget rustades upp och utvecklades till folkets torg med  serveringar, scenframträdanden och andra aktiviteter.Besöksnäringen utvecklades, ›Kalmarsalen skapades, fler hotell och restauranger tillkom, liksom ett flertal årligen återkommande evenemang, många med inriktning på sport och motion. Efter Volvo Kalmarverkens nedläggning fylldes fabriken med annan verksamhet, de flesta tjänsteföretag. De intilliggande stora expansionsytorna gav plats för Ikea, som etablerade ett varuhus 2006, vilket följdes av en rad handelsföretag från olika kedjor i ›Hansa City. ›Kalmar FF blev svenska mästare i fotboll 2008, vilket ledde till att föreningen byggde ›Guldfågeln Arena 2011. 

     En rad industribyggnader har byggts om; ›Ångkvarnen till museum, kontor, konferens- och konsertsal, ›Riskvarnen och ›Chokladfabriken till kontor, andra till bostäder, bl.a ›Bryggeriet Nordstjernan, ›Gamla badhuset och ›Gamla vattentornet. Högskolan i Kalmar bildades 1977, fick vetenskapsstatus i naturvetenskap 1999 och blev en del av Linnéuniversitetet 2010. Universitetet har vuxit och utbildning och forskning har stor betydelse för stadens utveckling.Tjänstesektorn har ökat och flertal kontorsbyggnader uppfördes på ›Varvsholmens nordöstra del.

 Näringsliv och sysselsättning 

Flest antal sysselsatta finns inom vård, omsorg, utbildning, sociala tjänster och offentlig förvaltning. Handeln, med Ikea som största arbetsgivare, tillsammans med bl.a. ›Kalmar Lantmän, ICA Maxi, Citygross och ›Electra har sammantaget i stort sett dubbelt så många anställda som tillverkningsindustrin. Här kan bland de senare nämnas ›Atlas Copco Construction Tools, ›Norden Machinery, ›Rubore, Slakteriet, Mejeriet, ›Geesink Norba AB och ›Läckeby Water AB. Tjänsteföretag som arbetar med bl.a. bemanning, IT, e-handel samt callcenter sysselsätter ett stort och växande antal personer. En pionjär i IT-branschen som startade i Kalmar var ›Capitex, som utvecklade Bovision, numera Hemnet, rikskänt. I nätverket ›Kalmar Science Park ryms företag som utvecklas genom samarbete, inte minst med Linnéuniversitet.

Bebyggelse

De synliga resterna av medeltidens stad är få, endast ett par sträckor av stadsmuren återstår. Kalmar slott fick under Vasakungarna en renässansutformning, därpå förföll det under flera århundraden för att i slutet av 1800-talet få sin nuvarande form. Från 1600-talet härrör landets mest typiska barockhelgedom, Kalmar Domkyrka samt Rådhuset och ett antal karolinska stenhus, allt infogat i en rätvinklig renässansstadsplan. Mycket av bebyggelsen före 1800 har försvunnit vid ›stadsbränder. Många unika hus, bl.a. i två kvarter söder om Stortorget, har förklarats som ›byggnadsminnen. 1700- och 1800-talens byggande gav en tidstypisk bebyggelse som skapade stadsmiljöer av värde både på Kvarnholmen, bl.a. ett nytt läroverk, idag ›Stadshuset. Under senare delen av 1800-talet tillkom ›Kalmar Teater, ›Centralstationen, nytt lasarett, se ›Gamla Lasarettet, ›Tullskolan och ›Frimurarhuset. Samtidigt växte flera större industrier upp; ›Ångkvarnen, ›Riskvarnen och ›Margarinfabriken. 

     Vid 1900-talets början uppfördes en rad större byggnader i nationalromantik och jugend bl.a. ›Stadshotellet, ›Riksbankshuset, ›Vasaskolan, ›Odd Fellowhuset, ›Ludvigshuset, ›Gamla Varmbadhuset samt några massiva bostadskvarter på Malmen och ›Bremerlyckan. Vissa av dessa ritades av stadens förste stadsarkitekt J Fred. ›Olson liksom radstående bostadshus på ›Kalmar Västra och vid Drottning Margaretas väg. Funktionalismen kom till staden på 1930-talet med bl.a. ›Byttan och Chokladfabriken, med ›Stagneliusskolan som stilmässigt undantag. 

     Den kraftiga stadsutbyggnaden efter andra världskriget spred sig från 1960-talet från tätorten Kalmars stadsdelar till de 1971 inkorporerade förorterna ›Lindsdal, ›Smedby, ›Rinkabyholm och ›Ljungbyholm

och har fortsatt.

     Stadsdelar: ›Berga, ›Bergavik, ›Broslätt, ›Djurängen, ›Falkenberg, ›Funkabo, ›Getingen, ›Hagbygärde, ›Johannesborg, ›Kalmarsundsparken, ›Malmen, ›Norrgårdsgärdet, ›Norrliden, ›Oxhagen, ›Sandås, ›Stensberg, ›Stensö, ›Tegelviken, ›Varvsholmen, ›Vimpeltorpet och ›Ängö.

     Strövområden: ›Stensö, ›Svinö, ›Tallhagen med Jutnabben, ›Södra Utmarken, Skälby, ›Djurängshagarna, Fölehagen, Lindö, Norrlidens strandpark,

Kalmarsundsparken, Långviken–Lillviken, samt Kalmar Dämme, det största av tre.

     Parker: ›Stadsparken, Vänortsparken,

Atterbergska, Sylvanderparken, Carlsbergsparken, Tessinparken, Rävspelet, Stensbergsparken, Skansparken 

Kultur och fritid

Staden är regionens kulturella centrum. Tre fasta teaterscener finns, ›Kalmar Teater, där bl.a. Riksteatern ger föreställningar, ›Byteatern, som är Länsteaterns arena samt ›Kalmarsalen för musik- och teaterevenemang. Se ›teater och ›amatörteater. Länsmusikensembeln Camerata Nordica, baserad i Oskarshamn, framträder regelbundet och mestadels i ›Gröna salen med klassisk musik, vilket även står på repertoaren för ›Kalmar Musiksällskap. Körverk och orgelmusik framförs framför allt i ›Kalmar domkyrka och andra kyrkooch frikyrkolokaler. ›Kalmar manskör har en lång tradition liksom stadsmusikkåren ›Lyran. Musikevenemang ordnas av flera aktörer, bl.a. ›Kalmar Kammarmusikförening och ›Jazzklubben Kalmar Nyckel. Sådana förekommer även i Kalmarsalen, andra lokaler och på ›Larmtorget sommartid. ›Kalmar konstmuseum verkar inte bara i sin nya byggnad utan även över hela länet. Gallerier som ›Teatergalleriet bjuder på konstupplevelser liksom ›Kalmar läns museum, vilket har ett bredare kulturhistoriskt utbud, framför allt med sina permanenta utställningar om Regalskeppet ›Kronan och Jenny ›Nyström. Inte långt från detta museum återfinns ›Kalmar

Sjöfartsmuseum. 

     Ett rikt föreningsliv finns. Kalmar FF är stadens främsta företrädare inom idrotten. De flesta ideella riksorganisationer har lokala grenar i Kalmar. Se även resp. förening. Förutom Guldfågeln Arena finns flera idrottsanläggningar, ›friluftsbad, campingplatser och andra anordningar för fritidsbruk.

Kalmar tätort 2010

Kalmar kommun ingår i Kalmar län och 
ligger i östra Småland vid Kalmarsund. Kalmar är kommunens centralort. Befolkningen uppgick 2013 till 63 887 personer. Näringslivet är mångsidigt. Landarealen är 957 km2. Genom den 51 km långa och 13–29 km breda kommunen löper från söder mot norr väg E22, mot väster ansluter riksvägen mot Halmstad och mot öster en led till Öland via ›Ölandsbron. Direkt tågförbindelse finns till Alvesta, Göteborg, Malmö/Köpenhamn och till Linköping/Stockholm. Flygplatsen ›Kalmar–Öland Airport som ligger ca 3 km väster om staden har flygförbindelser med Stockholm samt ett antal utländska turistmål. 
      Kalmarbygden slöt sig efter hand samman mer och mer på grund av att Kalmar stad erbjöd affärsmöjligheter, militärt skydd och statlig och kyrklig administration. Nuvarande Kalmar kommun är resultatet av en rad administrativa förändringar, se ›kommuner. Handelsregionen Kalmar omfattar även kommunens omland med mer än 150 000 invånare. Kommunen gränsar i öster mot Kalmarsund, i norr mot Mönsterås kommun, i söder mot Torsås kommun och i väster mot Emmaboda och Nybro kommuner.

Berggrund

I ett smalt band utmed södra Kalmarlänskusten och under ›Kalmarsund består berggrunden av sandsten, som fått beteckningen ›Kalmarsundssandsten. Sandstenen är mäktigast närmast kusten och tunnas successivt ut åt väster. I höjd med Trekanten avlöses sandstenen av urberg som är en betydligt äldre bergart. I Mortorp intill vägen mot Tvärskog finns en rundhällav granit, en av få förekomster av urberg i dagen. På Norra Skallö och Alkullaberget sticker urberget upp genom sandstenen i form av kvartsit, ett s.k. restberg.

Urbergshäll vid Mortorp, foto Gunnar Magnusson

Lösa jordlager

Den dominerande jordarten är morän. Även lera och andra sediment bildades efter inlandsisens avsmältning när stora av kommunen i flera tusen år stod under vatten, som högst ca 70 m över nuvarande havsnivå. Hela kommunen ligger under högsta kustlinjen. Sedimenten utgör grunden för jordbruket på Möreslätten, se ›Möre. Närmast stränderna har finare sediment spolats bort och tallskog dominerar. På de näringsrika strandmarkerna återfinns lövskog. Under inlandsisens avsmältning bildades  i vattentunnlar grusåsar. Kommunen har flera mäktiga åsar, de flesta med en norvästlig- sydostlig riktning.

Åsarna är från norr: 

Kåremoåsen, Persmålaåsen och del av Bäckeboåsen i ›Ryssby socken. 

Bäckeboåsen och Sporsjöåsen i ›Åby socken

Sporsjöåsen i ›Förlösa socken Kalmaråsen i ›Dörby socken och›Kalmar stad

Ljungbyåsen i ›Ljungby socken

Nybroåsen i ›Mortorp, ›Hagby och ›Voxtorp socknar

Söderåkraåsen i ›Mortorp och ›Karlslunda socknar

Örsjöåsen, Sävsjöåsen och Bokatorp-Styvatorpsåsen i ›Karlslunda socken.

Torra triangeln kallas ett område mellan Hossmo–Läckeby–Nybro som saknar sjöar och andra vattendrag, det enda genom området är Ljungbyån.

Klimat

Det kustnära läget öster om Småländska höglandet påverkar klimatet: Årsmedeltemperaturen var under senaste mätperioden den varmaste respektive kallaste månaden +16,3 resp. -1,8°. Detta kan jämföras med Växjös inlandsklimat med +15,9° resp -2,7° för samma månader. Kalmar har ca 1800 soltimmar per år och Växjö ca 1400 per år.

Årsmedelnederbörden är 470 mm och förhärskande vindar kommer från sydväst. Större delen av kommunen ligger i växtzon 1 förutom de västra delarna, som hör till zon 2.

Natur

Kalmar kommun ingår i den naturgeografiska regionen Sydöstra Smålands skogoch sjörika slättområden, där ›Kalmarkusten ingår som en underregion.

Vegetationszoner.

Inom Kalmarkusten går det att urskilja tre vegetationszoner i nord–sydlig riktning. Längst i öster finns en smal kustzon på svallad morän och längst i väster nära gränsen till högsta kustlinjen en barrskogszon på urbergsmorän. Mellan dessa zoner återfinns den 6–7 km breda odlingszonen med lövblandskogar och lövträdbevuxna åkerholmar.

 

Ljungbyån vid Holmen, foto Anna Magnusson

Sjöar och vattendrag.

Kommunen är synnerligen sjöfattig. De enda större sjöarna ligger i ›Karlslunda socken: Skärvsjösjön, Vänsjösjön och Ugglebosjö. Dessutom finns i ›Mortorps socken Utsjön och Snärjegöl. I Karlslunda socken påträffas de flesta våtmarkerna i form av kärr och mossar.

     Åar och större bäckar genomkorsar kommunen i nordväst–sydostlig riktning.

Vattendragen är från norr: 

 Nävraån, Norrebäcken och Snärjebäcken/Ryssbyån i ›Ryssby socken

Läckebyån/Åbyån i Åby socken.

Surrebäcken i Förlösa socken

Ljungbyån i ›Ljungby och ›Hossmo socken 

 Hagbyån i ›Mortorps, ›Arby och ›Hagby socken

 Hagbyån/Åleboån i ›Karlslunda, ›Arby och ›Halltorps socken

Växtliv.

Barrskogen vid kusten och i inlandet består av gran och tall med inslag av enbuskar där tidigare skogsbete har förekommit. Här finns också ett betydande inslag av björk, asp, sälg, rönn och oxel.Utöver enbuskar påträffas även brakved, skogstry, måbär och hagtorn. Här återfinns de för barrskog vanliga arterna blåbär, lingon, ljung, örnbräken, majbräken, skogsbräken, träjon och stensöta liksom den lilla orkidéen knärot. Smålands landskapsblomma linnea är mindre förekommande. Bland gräsen dominerar kruståtel och piprör. Vanligaste mossor

är vägg-, hus-, kvast- och kammossa.

     Odlingszonens träd i lövskog, åkerholmar och beteshagar är främst ek, med inslag av andra ädla lövträd som alm, ask, lind, lönn och ibland avenbok. Kalmar län är ett av landets rikaste områden på ek. Många ekskogsbestånd och ett synnerligen stort antal solitärekar, företrädesvis i Mörebygden, är skyddade enligt lag. Vidare är inslaget stort av björk, asp, sälg, oxel och rönn. Buskskiktet är rikt på hassel, nyponros, fläder, benved, olvon, måbär och hagtorn. Mindre bokskogsområden

 förekommer. 

      På ängs- och betesmarkerna är ängsvädd, åkervädd, solvända, johannesört och midsommarblomster vanliga. Här växer även vår- och försommararter som blå- och vitsippa, gullviva och liljekonvalj. Sommaren präglas av olika fibblor såsom slåtterfibbla samt av svinrot och slåttergubbe, den sistnämnda arten allt ovanligare på grund av ändrad markanvändning.

     Till ängs- och hagmarkernas flora hör också många arter vilka för sin överlevnad fordrar hävd genom slåtter och/eller bete. Hit hör bl.a. kattfot, jungfrulin, ögontröst, gökärt, fältgentiana, klasefibbla och backsippa. Här påträffas även orkidéerna Jungfru Marie nycklar, nattviol och tvåblad samt mer sällan Sankt Pers nycklar. Bland gräsen kan nämnas rödven, fårsvingel, rödsvingel, hundäxing och darrgräs. 

     Stranden i kustzonen karakteriseras i grova drag av stenstränder norr om Kalmaroch strandängar i söder. Vegetationen utanför stranden består av bladvass, vanlig säv, blåsäv och havssäv. Flera tågarter finns som knapptåg, veketåg och strandtåg. Den sistnämnda arten förekommer i huvudsak bara längs Blekinge- och Kalmarkusten. 

     De egentliga strandängarna hyser bland annat strandaster, trift, kustarun, gulkämpar och den storblommiga klöverärten. Här påträffas även strandkämpar, som har sin huvudutbredning utefter Kalmarkusten. Bland gräsen påträffas krypven och flera arter svingelgräs liksom flera starrarter samt på välhävdade strandängar ormbunken

ormtunga.

Djurliv.

Älg och rådjur är vanligt förekommande och stammen av vildsvin ökar. Till det jaktbara hör även fälthare och vildkanin. Rödräv, grävling, iller och vildmink påträffas ofta. Lodjur gör tillfälliga besök samt mera sällan även varg. Skogsmård finns och utter är på väg tillbaka. Uttern är Smålands landskapsdjur. 

     I fågellivet ingår många sjöfågelarter, se ›Kalmarsund, och om våren sjunger här näktergalen. Inom kommunens gränser är det gott om rovfåglar som sparv-, duv- och ängshök, brun kärrhök, fiskgjuse, orm- och bivråk, lärk- och tornfalk samt havsörn. Storskarv, ›ålakråka, häckar på några platser liksom hägern. På senare tid

har även röd glada blivit vanligt förekommande och råkan ökar i antal.

     Bland groddjursarterna i kommunen förekommer den sällsynta långbensgrodan. Här finns även den mindre vanliga sandödlan och hasselsnoken. Dessutom finns huggorm, snok, kopparödla och skogsödla.

     Insektslivet är på grund av områdets många soltimmar, ringa nederbörd, ringa höjd och lättdränerade jordar rikare och mer mångfaldigt än vad som kan förväntas. En av Sveriges mest sällsynta skalbaggar, läderbaggen, har hittats på ett fåtal platser.

     Den långa kuststräckan hyser många fiskarter, som trivs i bräckt vatten, se ›Kalmarsund.

I kommunens åar och fåtaliga sjöar finns karpfiskar som braxen, sutare, id och elritsa. Havsöringen leker i det nedre loppet av Ryssby-, Ljungby- och Hagbyåarna, där också öring håller till.

Kulturmiljöer och bebyggelse

Se resp socken: ›Arby, ›Dörby, ›Förlösa, ›Hagby, ›Halltorp, ›Hossmo, ›Karlslunda, ›Kläckeberga, ›Ljungby, ›Mortorp, ›Ryssby, ›Voxtorp och ›Åby samt ›Kalmar stad.

Möreslätten

Jord- och skogsbruk

Bra jordar och ett gynnsamt lokalklimat har bidragit till ett mångfaldigt jordbruk med goda förutsättningar för kommunens ca 380 jordbruksföretag med mer än 2 ha åker. Produktiviteten på Möreslätten, Smålands största sammanhängande jordbruksområde, är i nivå med Mörbylångadalens på Öland och klart över medelvärdet i landet. Jordbruksmarken upptar drygt 24 000 ha, varav ca 21 000 ha är åker och resten betesmark. År 2011 sysselsattes ca 700 personer inom dessa näringar, vilket är knappt 2 % av kommunens yrkesarbetande befolkning. Antalet mjölkkor, köttdjur samt svin, får och höns är jämförelsevis högt. En klar tendens är specialisering på växtodling eller uppfödning av ett enskilt djurslag, vilket betytt en ökad produktivitet.

     Förädlingen av jord- och skogsprodukter och därtill hörande transporter, handel och service sysselsätter cirka 6 250 personer, en femtedel av alla sysselsatta i kommunen.

Skogsmarken upptar i kommunen ca 56 000 ha, drygt dubbelt så mycket som jordbruksarealen. Skogsmarken ägs till 95 % av enskilda och drivs oftast tillsammans med jordbruk. Skogen får betraktas som kulturskog. Gran dominerar med drygt 50 % följd av tall med 30 %. Resten är lövträd.

Larmtorget under sommarevenemang    Gästhamnen, foto Moritz Fingerhut

Abrahamssons isterband började tillverkas 1957 av John Abrahamsson i hans charkuteributik på Fatabursvägen. A är en lättrökt korv med syrlig smak som innehåller gris- och nötkött, risgryn, potatis, lök och kryddor. År 1972 flyttade företaget, nu Abrahamssons Chark AB, in i egen fastighet på Trångsundsvägen. Företaget inklusive produktionen av A såldes 1997 och två år senare övertogs ägandet av Scan KLS, se Slakteriet. Efter några år flyttades tillverkningen till Charkprodukter i Billesholm. BB

Adenauer, Georg, Schorsch, 1931- , dr.jur., notarius publicus, född i Köln. A gifte sig 1957 med Ulla-Britta, dotter till Anna-Lisa och Sven ›Jeansson. Detta var dåtidens största begivenhet i Kalmar och påkallade ett stort press- och polispådrag. Anledningen var att Europas mäktigaste man, den västtyske förbundskanslern Konrad Adenauer var närvarande i egenskap av far till brudgummen. Vigseln skedde efter katolsk ritual i slottskyrkan och förrättades av Georg Adenauers bror Paul.